Framför Bank of England i London står Duke of Wellingtons staty. I vanliga fall brukar kriststrecksrandiga placerare rusa förbi den brittiske hjälten från Waterloo. Men nu är Londons finansiella centrum hårt drabbat av den ekonomiska krisen. Och i skuggan av G20-mötet syns "vanligt folk och journalister och en hel del plakatbärande enmansdemonstrationer", rapporterar bloggaren Lasse Karlsson.
Samtidigt som G20-ledarna landade i London presenterade OECD ännu en dyster ekonomisk prognos. Arbetslösheten kan komma att öka till 36 miljoner. De mest utvecklade länderna krymper med 4,3 procent 2009, hela världsekonomin med 2,7 procent. Världshandeln minskar med 13 procent. Hur djup nedgången blir är ännu omöjligt att säga. Dessa prognoser är skrivna i krisens rörliga vatten. Konsekvenserna är svåröverskådliga. I Sydsvenskan förutspår Kenneth Hermele att 250 miljoner människor halkar ner under fattigdomsstrecket.
Inför mötet har fokus legat på konflikten mellan USA och Europa. Den nya amerikanska administrationen är mer benägen att stimulera ekonomin enligt traditionella keynesianska recept, något EU:s ledare är skeptiska till. Men USA har aldrig varit lika monetaristiskt som Europa och det finns starka keynesianska opinionsbildare i den amerikanska debatten. Europa är i dag mer konformt och konservativt. Och ekonomerna mer strömlinjeformade. Den amerikanska centralbanken ska både verka för penningstabilitet och sysselsättning, den senare dimensionen saknas i såväl instruktionen för europeiska centralbanken som svenska Riksbanken.
Vi är i en kris som kan rita om den politiska och ekonomiska kartan på samma sätt som vid 1920- och 30-talens kris. Utgången är oviss. Krisen har chockat världens ekonomiska och politiska elit, som inte har något gångbart recept för att häva nedgången på kort sikt. OECD tror exempelvis att Tyskland kommer att minska med sensationella 5,3 procent i år. USA lånar upp enorma belopp för att rädda det finansiella systemet från en total kollaps. Något som ändå inte kan uteslutas.
G20-mötets förslag och slutdokument såg ut som en styrkedemonstration. 1000 miljarder dollar till IMF och andra institutioner för att rädda krisande länder. Skatteparadisen ska sättas åt. Världshandeln stimuleras.
Vilka effekter förslagen får återstår att utvärdera. Bilden av handlingskraft kan vara en injektion på kort sikt. Börserna går förmodligen upp tillfälligt. Men troligen kommer åtgärderna inte att bryta den strukturella nedgången. Uppgiften att skapa en bättre balans mellan marknad och politik är ett långsiktigt politiskt projekt.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
