debatt Ungas rätt till konstnärliga uttryck, kunskap och bildning ska inte avgöras av vilken kommun man växer upp i eller vilka inkomster föräldrarna har: Det går att öka tillgängligheten och minska snedrekryteringen till kulturskolan, skriver Lawen Redar (S) och Lars Mejern Larsson (S), ledamöter i riksdagens kulturutskott.
Mitt under det bejublade framträdandet på Riksmötets öppnande år 2015 sa den folkkära artisten Lisa Nilsson: »Vi har gått i den kommunala musikskolan, allihop!« för att sedan mötas av än fler applåder.
Vårt lands musikframgångar har ofta tillskrivits den kommunala kulturskolan. Men i stället för att låta fler ta del av verksamheten, har dess grundvalar under en längre tid eroderat.
Höga avgifter, växande köer och få initiativ för att komma åt den alarmerande bristen på utbildade lärare, är några exempel som lyfts fram i den nationella utredningen En inkluderande kulturskola på egen grund.
För några veckor sedan kunde en ny studie från Högskolan för scen och musik vid Göteborgs Universitet konstatera att barn med välutbildade och kulturutövande föräldrar är överrepresenterade i den kommunala kulturskolan.
Det blir allt tydligare att alla ungas rätt till konstnärliga uttryck, kunskap och bildning blivit avhängigt vilken kommun man växer upp i. Eftersom kulturskolan främst styrs av kommunala beslut och med kommunala medel innebär det att dess mål, syfte och inriktning varierar.
För att komma åt de hinder som begränsar barn och ungas deltagande, tog den rödgröna regeringen ett nationellt initiativ i syfte att kartlägga hur verksamheten ser ut och vad som utgör hinder för delaktighet.
Den nationella utredningen konstaterar att över 40 000 barn och ungdomar står i kö för att delta i kulturskolan. *1 Allra längst är köerna till undervisning på populära instrument som gitarr, piano och slagverk. Andra intressen som kommunerna inte kan svara mot handlar om anmälningar till sång och kör, medan en femtedel av kulturskolorna har kö till dans, teater och bild.
Antalet platser som erbjuds i respektive kommun hänger ihop med hur verksamheten organiserats och vilka resurser som satts av. Kommunpolitikernas eget kulturintresse och engagemang för kulturskolan har visat sig ha en betydande roll för hur pass prioriterat kulturskolans verksamhet är i respektive kommun.
Medan vissa kommuner budgeterar utifrån en viss andel barn som ska erbjudas plats, har andra inget budgettak utifrån principen att alla som vill delta ska få plats.
Vårdnadshavares betalningsförmåga har visat sig ha ett samband med snedrekryteringen till kulturskolan.
Ett hinder för delaktighet är köbildningen som grundar sig i bristen på pedagoger- och musiklärare. Det saknas för närvarande exakta uppgifter om antal anställda på landets kulturskolor. Utredningen kan dock konstatera att det är vanligt med deltidstjänster- och timanställningar samt att den fackliga anslutningsgraden är lägre än i övrigt.
Ungefär en tredjedel delar sin tjänst mellan kulturskolan, grundskolan eller gymnasieskolan. Ett annat hinder är deltagaravgifterna som alla kommuner utom tretton använder sig av, som istället erbjuder avgiftsfrihet. *2
Vårdnadshavares betalningsförmåga har visat sig ha ett samband med snedrekryteringen.
Behovet av nationell samordning, eventuell lagstiftning och kompetensförsörjning har varit en ständigt återkommande diskussion sedan den kommunala kulturskolans tillkomst.
I återkommande nationella utredningar har regering och riksdag tydliggjort att ansvaret ska åligga kommunerna och att kulturskolan inte bör ingå i den statliga intressesfären. Men i maj 2018 ändrade vi på detta.
Riksdagen godkände propositionen En kommunal kulturskola för framtiden – en strategi för de statliga insatserna som innebär att staten numer ska bidra till en mer tillgänglig och jämlik kulturskola av hög kvalitet i såväl utbud som undervisning.
Därför har vi infört ett nationellt Kulturskolecentrum som ska stödja och följa upp kommunerna samt identifiera utvecklingsbehoven. Den rödgröna regeringen har dessutom avsatt 100 miljoner årligen för att öka tillgängligheten, sänka avgifterna och minska köerna.
Det kommer att behöva göras mer för att öka delaktigheten och komma åt snedrekryteringen. Vi har tagit ett viktigt steg nationellt. Vi gick till val på att stärka kompetensförsörjningen och fortsatt avsätta nationella medel så att fler kommuner kan erbjuda sänkta avgifter.
Därtill uppmanar vi till ett fortsatt engagemang bland landets kulturpolitiker för att fler barn och unga ska känna till kulturskolans verksamhet och erbjudas möjligheten att delta. Så kan vi minska trösklarna och öka delaktigheten.
Lawen Redar (S) är gruppledare Kulturutskottet
Lars Mejern Larsson (S) är ledamot kulturutskottet med ansvar för Kulturskolefrågor
*Fotnot 1. Kulturskoleutredningens mejlenkät (2016). Köerna varierar över läsåret och är som längst i samband med terminsstart.
*Fotnot 2. Kulturskolerådet, Kulturskolan i siffror 2015 (2015).
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
