Visst söker sig Kosovo ur tårgasdimman – men vägen är inte ytterligare etniska splittringar och fortsatta privatiseringar, skriver Vlorian Molliqaj, medlem i Vetëvendosje, i en replik.
I krönikan »Kosovo söker en väg ur tårgasdimman« misslyckas Johan Schmidt, Palmecentret, med att förmedla en nyanserad bild av Kosovos politiska utveckling.
Ur internationell medieskildring har de senaste protesterna ofta skildrats som ett sätt att förhindra att den serbiska minoriteten ska ges större etniska rättigheter. Det är allt annat än sant. Kosovos grundlag bygger redan på ett decentraliserat styre som ger befolkningen dess multietniska rättigheter.
Protesterna i parlamentet och i huvudstaden Prishtina där över 100 000 deltagit, måste analyseras ur ett bredare perspektiv. Korruptionen och massarbetslösheten är skyhög, privatiseringarna och ojämlikheten fortskrider och Kosovos befolkning är den enda på Balkan som saknar visumfrihet till EU.
Bara under 2015 migrerade över 90 000 till EU på grund av fattigdom. I stället för att Kosovos regering ska tackla dessa utmaningar, tecknas istället ett EU-stött avtal med Serbien om att ge Kosovos serbiska minoritet, som står för ca 5 procent av befolkningen, ett större etniskt lokalt styre vilket cementerar etniska segregationen.
Avtalet är omstritt eftersom det skulle leda till Serbiens större inflytande över Kosovo, vilket är målet då landet envist vägrar erkänna Kosovos självständighet. Avtalet innebär att serbiskt bebodda kommuner får finansiering från Belgrad som också skulle styra över läroplanerna.
För de som vet att Västra Balkan präglas av mytomspunnen nationalistisk historieskrivning, vet att detta riskerar till historieförfalskning där serber utmålas som offer och albaner som förövare. Etniska rensningen på albaner från kriget 1998-1999 skulle fortsätta förnekas och försoningsprocessen skulle därmed hotas. Liknande ohållbar utveckling ser vi i Daytonavtalets Bosnien och det är just »bosniefieringen« av ett Kosovo som medborgarna motsätter sig.
Vidare ger avtalet »etniskt serbiska« kommuner befogenhet att utse personer till offentliga positioner inom separat polis eller domstol baserat på etnicitet, i stället för kompetens. Det är lika absurt som att EU skulle påbjuda Sverige en politik där jobbannonser till myndigheter skulle lyda »du måste vara av viss etnicitet«.
Kosovos författningsdomstol menar att avtalet strider mot 23 artiklar i grundlagen. Ändå envisas regeringen om att det ska träda i kraft i hopp om att närma sig EU. Men frågan är, till vilket pris ska EU-närmandet ske? Om EU menar allvar med att bidra till stabilitet i Kosovo, måste demokratiska utvecklingen stå i centrum. Inget ytterligare decentraliserat etniskt styre kan leda till stabilitet utan bara spä på nationalismen från olika håll.
Visst söker sig Kosovo ur tårgasdimman – men vägen är inte ytterligare etniska splittringar och fortsatta privatiseringar som påbjudits från internationellt håll.
Lösningen är nya val med förhoppningen om ett nytt styre som inte är korrupt och som slutar sälja ut landets tillgångar. Ett styre som i stället genomför progressiva skatter och investerar i en jämlik utbildning och sjukvård för Kosovos alla medborgare – oavsett vilket nationalitet de är.
Det är ett sådant styre som det största oppositionspartiet Vetëvendosje vill verka för – ett suveränt, jämlikt och rättvist Kosovo i enlighet med folkrätten där medborgarna blir ägare av sin egen utveckling.
Vlorian Molliqaj, ekonom och medlem i Vetëvendosje
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
