Vrid av friskolornas vinstkranar

friskolor Det är dags för Sverige att lämna utbildningspolitikens skamvrå och erkänna friskolesystemets monumentala misslyckande.

Det skulle ju bli så bra. Småskaliga föräldrakooperativ som, sporrade av engagemang, startar förskolor och skolor med lärandet i centrum. För barnens skull.

I stället: miljardvinster för de största friskolekoncernerna, allt större glapp i kunskaper mellan skolor – och kraftig skolsegregation.

I det andra avsnittet av Jesper Rönndahls skärskådning av den svenska skolan, ”Vem mördade skolan?”, förklarar han till hur det gick till när Sverige skapade friskolemodellen. Hur svensk skola blev en vinstmaskin är en kladdig historia. Trots att OECD varnade för att genomföra en storskalig friskolereform, med avskräckande exempel från bland annat Australien och USA, blev den verklighet. Systemskiftet skulle genomföras – till varje pris.

I dag ekar de där löftena allt tommare, sprickorna i modellen är smärtsamt uppenbara. Vi har rört oss bort från utgångspunkten om jämlik utbildning, oavsett bakgrund, till en till synes oändlig vinstfest för friskolekoncernernas ägare. Egentligen är det inte överraskande. Att skolor ska konkurrera på en marknad för att locka elever, med en skolpeng som inte avspeglar behoven, är galenskap.

Så varför har vi behållt systemet, hur kommer det sig att vi inte kastat det överbord?

En del av svaret är, nu liksom då, att det finns pengar att tjäna. Mångårigt och ihärdigt lobbyarbetehar färgat debatten om skolans utformning. Samma politiker som tog strid för reformen 1992 blev senare investerare, ägare och lobbyister för att säkra vinsterna. Till exempel Anders Hultin, som i egenskap av politiskt sakkunnig för Moderaterna var med och konstruerade friskolereformen. Några år senare grundade han Friskolornas riksförbund och 1999 blev han vd för Kunskapsskolan.

Nu framstår det med obestridlig klarhet att det handlade om kommersiella intressen redan från början.

Den svenska välfärden har blivit alltmer maskäten av privatiseringar och vinstkrav. Det är faktiskt smått surrealistiskt att höra argumenten som vill behålla status quo. I en nysläppt bok om vårdens framtida finansiering och organisering, publicerad av näringslivets forskningsinstitut Ratio, är slutsatsen entydig: bara genom ytterligare privata försäkringslösningar och utförare kan vården bli mer jämlik. Upp är ner, ner är upp.

Nu framstår det med obestridlig klarhet att det handlade om kommersiella intressen redan från början. Det var ingen slump att samma personer som drev på friskolor snart skördade frukterna och profiterade på systemet.

Slutsatserna måste hamras in: det spelar faktiskt roll vem som äger en skola, vinst som försvinner från klassrummen drabbar eleverna och det finns en direkt koppling mellan skolpengen och segregationen.

Det är dags för Sverige att lämna utbildningspolitikens skamvrå och erkänna friskolesystemets monumentala misslyckande. Det enda värdiga vore en haverikommission som grundligt dokumenterar korruptionen och kartlägger felstegen. För så här kan vi inte ha det.