I går kom EU:s stats- och regeringschefer överens om eurozonpakten. Hur Sveriges riksdag ställer sig till en anslutning till pakten är ännu oklart. Det är däremot mycket klart att EU står inför flera stora utmaningar. Vi på TCO och Unionen ser nu en risk att ledarna för Europas länder går åt ett håll där osäkrare anställningsvillkor, ökade löneskillnader urholkning av fackliga rättigheter ses som svaret på hur länderna skall ta sig ur krisen.
Europas konkurrenskraft gentemot omvärlden skadas av en politik med alltför ensidig betoning på nedskärningar. Vi vill därför att eurozonpakten balanseras med jobb och investeringar. Ett uttalande från toppmötet är inte tillräckligt.
Om den svenska regeringen vill ta ansvar för Europa är den viktigaste åtgärden att ställa mer resurser till förfogande, på kort och på långt sikt. Europa måste investera för fler och bättre jobb. I Sverige är det främst Unionens medlemmar som märkt av eurokrisen. Och i Europas skulddrabbade länder har många anställda i offentlig sektor fått betala ett högt pris. Eurokrisen har lett till större inkomstskillnader och ökad arbetslöshet. I dag är 115 miljoner människor i EU, det vill säga 23 procent av befolkningen, i riskzonen för fattigdom och social utestängning.
Den nya eurozonpakten måste därför på sikt balanseras med en jobb- och tillväxtpakt. Europa behöver mer ekonomiska resurser på EU-nivå än vad som finns i dag – utöver krisfonderna. Det eventuella svenska deltagandet i eurozonpakten måste därför ha denna inriktning och inflytandet i pakten måste användas för att få denna balans. En kompletterande jobb- och tillväxtpakt är nödvändig för att få till stånd de framtidsinvesteringar och den framtidstro som euroområdet behöver för att få fart på ekonomin och tillväxten.
Det är viktigt att komma ihåg att den huvudsakliga orsaken till krisen inte var för höga statsskulder. Det var snarare avsaknaden av instrument för att balansera euroländernas ekonomier. Bördan att komma till rätta med problemen har lagts på underskottländerna med lönesänkningar och nedskärningar av välfärden som följd. Problemet är att de koordinerade budgetåtstramningarna som länderna genomför i dagsläget riskerar leda till att Europas tillväxt stryps.
Inom ramen för det fortsatta EU-samarbetet bör därför den svenska regeringen verka för att resurserna i EU:s långtidsbudget ökas. I detta arbete var TCO och Unionen förra året för en svensk ökning. Regeringen vidhöll återhållsamhet samtidigt som Europa som mest behöver investera för framtiden. Investeringar är en förutsättning för Europas tillväxt och konkurrenskraft gentemot övriga världen – framför allt Kina. Det behövs resurser till utbildning, infrastruktur och anpassning till ett klimatsmartare samhälle. Europa behöver också en högkvalitativ tjänstesektor. En näringspolitik i EU behöver dessutom utformas så att den tydligt kommer tjänstesektorn till del.
Investeringar behövs för att EU-länderna ska kunna nå målen i EU:s tillväxtprogram EU2020. EU2020 har hittills lidit brist på resurser, samordning och fokus. Till exempel har de samlade resurserna i EU som går till forskning och utveckling bara ökat från 1,8 procent av BNP till 2 procent sedan 1995, med mycket stora skillnader mellan länderna. Målet i EU2020 är att samtliga länder ska investera minst 3 procent av BNP 2020 i FoU. I dag är det bara Sverige och Finland som når detta mål.
Europas fackföreningsrörelse bör också få ta mer plats i frågorna om EU:s utveckling – i enlighet med fördraget. EU bör tydligare föra dialog med arbetsmarknadens parter – nationellt och i EU. Kommissionen bör bjuda in parterna i syfte att diskutera hur EU kan skapa förutsättningar för tillväxt utan att undergräva fackliga rättigheter och bra välfärdssystem.
Sveriges styrka internationellt är just små inkomstklyftor, starka välfärdssystem och ansvarstagande parter. Det är viktigt att de åtgärder som nu görs på europeisk nivå också ger stabilare och tryggare förutsättningar för länderna som är i kris.
EU är ett viktigt samarbete för att möte de globala utmaningarna både för klimat och tillväxt. Genom EU kan Sverige påverka de globala skeendena i handelsförhandlingar, klimatförhandlingar och säkerhetsskapande åtgärder. Blandningen av marknadsekonomi och sociala skyddsnät är ett föredöme för många i världen. Men denna dragningskraft beror också på om EU både kan skapa ekonomisk tillväxt och stärka ländernas välfärdsmodeller.
Hanna Wallinder, utredare, Unionen, Thomas Jansson, internationell sekreterare, TCO.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
