Pierre Schellekens menar i sitt svar på vår artikel att det i dag saknas utrymme i medlemsstaternas budgetar till större investeringar och en mer expansiv finanspolitik. Vi menar att det inte är en rimlig slutsats i ett europaperspektiv. Vi hoppas att EU:s och euroländernas ambitioner är högre. Eurokrisen är inte ett fåtal länders fel utan ett gemensamt problem där nu gemensamma beslut måste fattas för att få fart på tillväxt, jobbskapande och för att nå målen i EU2020. Vi tror att vi delar dessa slutsatser med Schellekens och EU-kommissionen.
Prioriteten måste vara jobb och tillväxt och förtroendet för EU följer av sådana insatser. Detta visar tydligt Standard & Poors nedgradering av nio euroländer i januari. Motivet var just ökad oro för att euroländerna inte vidtog tillräckliga åtgärder för att skapa jobb och tillväxt. Från flera håll varnas för en alltför ensidig åtstramningspolitik som kommer att leda till lägre tillväxt och växande sociala problem. Den nyss beslutade eurozonpakten är ett exempel och kommer sannolikt att på kort sikt hämma efterfrågan i stora delar av eurozonen, eftersom majoriteten av länderna kommer att behöva göra åtstramningar. I dagsläget är det endast två euroländer, Finland och Luxemburg, som uppfyller eurozonpaktens krav. I nuläget är finanspolitiska regelverk viktiga men de får inte stå i vägen för en tro om att vi kan utforma ett bättre arbetsliv och tillvaro för framtidens medborgare i Europa.
Det budgetutrymme som Schellekens menar att EU-länderna inte har råd med menar vi är just det som EU behöver. Och alla länder måste bidra efter förmåga och behov. Schellekens artikel pekar på det grundläggande problemet inom euroområdet. Det är en monetär union som inte åtföljts av finanspolitiska medel på EU-nivån. Eurons konstruktion är ett bevis på att Europas kris är ett gemensamt problem. Det är förvisso kriser i några få länder som har fått konsekvenser för hela eurozonen vilket gjort att räntorna för statsobligationer skenat och kreditvärderingsinstitut nedgraderat länder. Detta trots att euroområdets totala skuldsättning är i nivå med USA och Storbritannien och klart lägre än Japan. EU behöver gemensamma offentliga tillgångar på EU-nivån om Europa vill vara en del av den globala ekonomin. EU behöver politisk europavilja från de stora medlemsländerna som också handlar om investeringar.
Det är inte Europas anställda som ska behöva utgöra återställare för Europas konkurrenskraft genom sänkta löner och försämrad offentlig service. De förslag som EU-kommissionen planerar och som Schellekens lyfter fram är viktiga. Den inre marknaden behöver utvecklas – men inte på bekostnad av försämrade villkor för våra medlemmar i små- och medelstora företag eller genom sänkta ungdomslöner. Motiven bakom allt för ensidiga åtstramningar bekräftar en politik där ekonomin får minskat offentligt åtagande. Det är inte rätt väg tycker vi på Unionen och TCO. Vi hävdar att det behövs en balans med investeringar för att Europa ska kunna möta framtidens utmaningar både för den enskilde medborgaren och globalt.
EU som grundades för att skapa fred och större integration är också spelplanen för allt större konflikter mellan Europas folk, uppdelat på länderna i Norr och Söder. Skuldbeläggande av krisländerna riskerar öka konflikterna mellan länderna och försvåra för EU att ta sig ur krisen. I en situation där EU faller isär måste beslut fattas som värnar det gemensamma – för Europas roll i världen, för Sveriges exportberoende och för Europas medborgare och våra medlemmar.
Hanna Wallinder, utredare, Unionen, Thomas Jansson, internationell sekreterare, TCO.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
