"Det är Trump, inte Harris, som Tegnell indirekt ger sitt stöd åt. En av panelerna leds av Scott Atlas, Trumps pandemirådgivare", skriver Kajsa Klein.

Debatt För att det ska bli en nystart på riktigt behöver Wigzell ta avstånd från det Tegnellska arvet.

Det är en händelse som ser ut som en tanke att tillkännagivandet av att Olivia Wigzell blir generaldirektör för FHM kommer samma dag som den tidigare tongivande statsepidemiologen, numera FHM-rådgivaren, Anders Tegnell befinner sig långt borta i USA på en kontroversiell konferens. Det rör sig om ett fyraårsjubileum för Great Barrington-deklarationen  (GBD) om covidpandemistrategi sponsrad av den libertarianska tankesmedian AIER, förknippad med klimatförnekande.

Bland övriga deltagare på plats den 4/10 i Kalifornien fanns kända antivaxxare, konspirationsteoretiker, högerextremister och Epoch Times. I LA Times har konferensen beskrivits som en fest för spridare av missinformation och desinformation om Covid . The Nations Gregg Gonsalves talar om det som en audition för en ny Trumpadministration.

Tegnells deltagande är anmärkningsvärt. Det har länge varit uppenbart att det funnits stora likheter med den svenska pandemihanteringen och den linje som GBD förespråkat men att ta steget till att faktiskt delta i fyraårsjubileet är något nytt. Han väljer att genom sin medverkan ge legitimitet, dels förstås åt GBD, dels åt konferensen. Dessutom sker detta i ett känsligt läge under en amerikansk valrörelse i vilken pandemihanteringen är en valfråga. Det är Trump, inte Harris, som Tegnell indirekt ger sitt stöd åt. En av panelerna leds av Scott Atlas, Trumps pandemirådgivare.

Tegnell må medverka som sig själv (och ej som representant för FHM som han snart lämnar) men det kastar ändå en skugga över myndigheten att de enligt uppgift godkänt detta som bisyssla. Vill de verkligen förknippas med denna rörelse (och politiskt med Trump-Vancekampanjen)?

Wigzell har nu av regeringen fått ett ”tydligt förändringsmandat” och säger sig själv vara entusiastisk inför uppdraget. För att det ska bli en nystart på riktigt behöver Wigzell dock ta avstånd från det Tegnellska GBD-arvet och:

  1. Göra upp med vaccinmotståndet inom myndigheten. Ta förebyggandet på allvar, inte minst vad gäller barn. Det är lovande att det nu finns förslag om att låta vaccin mot vattkoppor ingå i vaccinationsprogrammet men varför inte också vaccinera mot Covid19, influensa och TBE? Det är även hög tid att ge alla svenskar som vill möjlighet att vaccinera sig mot Covid19, på samma sätt som mot influensa. I nuläget råder i praktiken förbud utom i vissa snävt begränsade riskgrupper i flera regioner, det är orimligt.
  2. Förändra det externa kommunikationsarbetet så att det präglas av saklighet och opartiskhet, inte PR-tänk och GBD-agendan. Under pandemiåren har vi sett allt för många missgrepp vilket bland andra Coronakommissionen uppmärksammat. Myndighetskommunikation bör som de skrev i sin slutrapport vara uppriktig, sakligt korrekt och så fullständig som möjligt. Vissa knasigheter som kommunicerats har varit relativt harmlösa, till exempel överdrifter vad gäller vaccinationstäckningen, annat har var direkt farligt.
  3. Smittskyddsarbetet behöver ta intryck av internationell forskning och i högre grad bygga på samarbete inom EU. Som Coronakommissionen slog fast har det funnits en tendens till senfärdighet. Det var tydligt att Folkhälsomyndigheten inte tillräckligt tidigt tog till sig ny kunskap om viruset, det fanns nämligen ett motstånd. När andra länders motsvarigheter tillgrep smittspårning, användning av andningsskydd och investerade i ren luft ägnade sig Folkhälsomyndigheten in i det längsta åt att förneka luftsmitta och uppmana svenskar till handtvätt. Likheterna med GBD-företrädarnas retorik har varit påfallande, tvivel såddes om de verkligt verksamma smittskyddsåtgärderna, sådant som inte rimmade med deklarationen. Istället testades GBD-idéerna om ”focused protection” i praktiken vilket bland annat ledde till att en stor del av Sveriges äldre isolerades under en mycket lång tid utan tillgång till adekvat skydd eller vård.
  4. Pandemins mest akuta hälsohotsfas må vara över men många människor, barn såväl som vuxna är fortfarande sjuka. Ett område där Sverige nu avviker på ett betänkligt sätt är inställningen till postcovid och andra postinfektiösa tillstånd, detta behöver förändras. I GBD-tankegodset ingår ett mått av förnekelse, en bild av att unga inte drabbas. Det är tyvärr fel. Folkhälsomyndigheter behöver vidga sitt synsätt och inte enbart intressera sig för dödsfall som inträffar kort efter infektionstillfället, inte heller enbart räkna patienter som intensivvårdas.

Slutligen, även om farorna med antivaxxrörelsen och konspirationsteorier fått uppmärksamhet finns i Sverige en påfallande låg medvetenhet om de politiska krafter  som verkat under pandemiåren och påverkat folkhälsoarbetet. Likaså kring vilken roll tidigare företrädare för Folkhälsomyndigheten spelat inom och utanför Sveriges gränser, som nu senast i Kalifornien.

Olivia Wigzell, det är hög tid att vädra ut och släppa in ny kunskap!

Kajsa Klein, medievetare och medförfattare till Sweden’s Pandemic Experiment (Routledge)