Huvudsaken är inte att våra finanser är starka, utan vad vi ska använda vår ekonomiska styrka till, skriver Ylva Hasselberg, professor i ekonomisk historia, Uppsala universitet.
I förra veckan redogjorde finansminister Magdalena Andersson för det ekonomiska läget inför budgetförhandlingarna. Det går bra för Sverige. Tillväxttakten får visserligen skrivas ner till 3,5 procent, men arbetslöshetstalen sjunker.
I de ledande tidningarna och tv-nyheterna sjöng politiska och ekonomiska kommentatorer i ganska samfälld kör. De pekade på budgetunderskottet, den avmattande högkonjunkturen och hytte varnande med fingrarna i riktning mot kostnaderna för de nyanlända och svårigheterna att få dem snabbt i arbete. Lovorden av regeringens politik uteblev nästan helt.
Att tillväxttakten är 3,5 procent i en mogen industriell ekonomi är något helt exceptionellt. Det är kanske inte helt finansministerns förtjänst att det är på det viset. Det beror delvis på att Sveriges befolkning växer. Befolkningsökningen genererar tillväxt och de nyanlända ingår i den kalkylen. Att flyktingarna måste bo och äta gör att de bidrar till bruttonationalprodukten.
Men det verkligt intressanta är att när Anders Borg mycket allvarligt stod och sa att svensk ekonomi var stark så blev han landsfaderförklarad – av samma kommentatorer som nu trollar bort finansministerns glädje med sura snörp på munnen och överlägset meddelar att snart, snart ska regeringens politik utvärderas i valet.
Vad är skillnaden? Hon är kvinna och vänster. Han man och höger. Är det något annat? Jag är hemskt nyfiken. Och, kan man lägga till: det var inte mer Anders Borgs förtjänst att svensk tillverkningsindustri går bra än det är Magdalena Anderssons. Ekonomiska strukturer är sällan enskilda individers förtjänst eller fel.
Men, mest anmärkningsvärt i sammanhanget är påståendet att regeringens politik snart ska utvärderas i val. Ett val till riksdagen är ingen utvärdering.
Ett riksdagsval är inte en teknokratisk procedur där väljarna tittar på de uppställda målen och ser på »graden av måluppfyllelse«.
Ett riksdagsval är inte någonting som bör vara föremål för företagsekonomiska överväganden av Partiet. Regeringen ska inte producera pinnar för att utvärderingen ska ge fina siffror – den ska föra politik. Ett riksdagsval handlar inte om att dela ut klubbor eller poäng.
Valet är något som handlar om vilken framtid man vill ha, vilken ideologi och vilka föreställningar om samhället man vill ska vara ledande. Och vilket förtroende man som väljare har till att företrädarna för ett visst parti kommer att arbeta för att dessa ska infrias.
Med det synsättet blir inte heller Sveriges starka ekonomi det enda viktiga budskapet i det Magdalena Andersson stod och sa. Huvudsaken är inte att våra finanser är starka. Huvudsaken är vad vi ska använda vår ekonomiska styrka till. Det är det som är politik och det är där vi kan ha olika uppfattning.
Ylva Hasselberg, professor i ekonomisk historia vid Uppsala universitet
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
