debatt EU har stängt sina gränser, men människor på flykt hittar alltid nya vägar. Nu är det Kanarieöarna som tvingas hantera ett tiodubblat antal migranter. Det är dags för EU-kommissionär Ylva Johansson att se till att länderna delar på bördan, skriver Abir Al-Sahlani (C), Europaparlamentariker.
När EU-länder stängt sina gränser på grund av coronavirusets framfart har de vanliga flyktvägarna snabbt skurits av. Men antalet människor som flyr eller migrerar förblir konstant oaktat om vi stänger gränserna eller inte. Därför har tusentals migranter sökt sig till Kanarieöarna.
För att komma till ögruppen måste flyktingarna ge sig iväg på en 11 mil lång resa långt ut i Atlanten, oftast i träbåtar som knappt flyter. Det är en ren och skär dödsfälla. Men inte bara det, när de har överlevt den livsfarliga resan kommer de till ett lokalsamhälle som inte på långa vägar är anpassat för tusentals migranter och deras möjligheter för en rättssäker prövning är begränsad.
Kanarieöarna får axla alla de utmaningar och skyldigheter som kommer av att ta hand om och skydda migranter och flyktingar, ett mycket större ansvar än vad de borde behöva göra.
EU-kommissionen har förvisso beviljat ekonomiskt stöd för att bygga ut kapaciteten att ta emot asylsökande, men än så länge har inte den spanska regeringen eller EU:s gränsbevakningsmyndighet gjort tillräckligt för att få en rättssäker och värdig mottagning på plats i närtid. Den spanska regeringen är dessutom skeptisk till att flytta flyktingar till fastlandet, eftersom de menar att det skulle ge incitament för fler att ta sig till öarna.
På ett år har antalet migranter och asylsökande till Kanarieöarna tiodubblats. 23 023 människor kom till ögruppen förra året. Av dessa har 2 600 migranter tvingats bo på en pir i den lilla pittoreska staden Arguineguín på Gran Canarias sydkust. Tillsammans delade de under vintern på 25 bajamajor och 13 tält.
Det är en humanitär katastrof – de som drabbas är de som flyr, men också de boende på ögruppen. Det är oacceptabelt att båda dessa grupper har lämnats åt sitt öde.
Det går inte att vissa regioner på EU:s yttre gräns ska bära ett sådant stort oproportionerligt ansvar. Alla måste delta.
Det är inte första gången som vi ser en del av Europa behöva axla ett oproportionerligt stort ansvar i flyktingmottagandet. Det börjar snarare bli regel än undantag. 2015 tog Sverige emot 160 000 asylsökande, vilket kan jämföras med Kroatien som tog emot 140 stycken samma år. Med alla dessa tillfälliga paniklösningar kommer vi aldrig kunna komma framåt. Att istället ha en obligatorisk omfördelning av asylsökande hade fördelat bördan och ansvaret jämnt mellan länderna.
Den svenska kommissionären Ylva Johansson har varit på plats och sett katastrofen. Nu behöver hon snabba på förhandlingarna mellan medlemsländerna och Europaparlamentet så att vi kan få en fungerande migrationspolitik på plats. Annars förvärrar vi krisen i semesterparadiset, men inte bara där – utan längs hela Europas gräns.
Det är på allvar. Alla som söker asyl måste få en rättssäker och fungerande process. Det bästa vore en obligatorisk omfördelning av asylsökande mellan EU:s medlemsstater.
Med orden från Kanarieöarnas egen president: Detta är ett strukturellt problem i EU och att låta medlemsländerna själva välja hur många migranter de ska ta in fungerade inte för 10 år sen och det kommer inte att fungera nu heller. Det går inte att vissa regioner på EU:s yttre gräns ska bära ett sådant stort oproportionerligt ansvar. Alla måste delta.
Vart alla migranterna på Kanarieöarna ska ta vägen finns det ingen plan för. De kommande månaderna är avgörande. Centerpartiet kommer konstruktivt jobba för en hållbar migrantpolitik – det behövs för alla människorna på flykt och för Europas gemensamma framtid.
Abir Al-Sahlani (C), Europaparlamentariker
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
