Hur länge ska en politik som inte leder till jobb få kallas ”arbetslinjen”? Det skriver Ylva Johansson (S).
När Anders Borg i förra veckan presenterade regeringens budget verkade han obekväm i sin roll. Han kom i affekt i riksdagsdebatten och antog ett tonläge som passar sig illa för en finansminister.
Orsaken är att regeringen har misslyckats med sin jobbpolitik. Arbetslösheten är hösten 2012 högre än när Anders Borg tillträdde som finansminister. Långtidsarbetslösheten har vuxit till ett gigantiskt problem. Antalet personer som varit arbetslösa i mer än två år har ökat från 28 000 personer till mer än 70 000. Fas 3 är nu Sveriges största ”arbetsgivare” och fortsätter att växa varje dag.
Arbetslösheten i Sverige är högre än i flera jämförbara länder, såsom Tyskland, Norge, Österrike och Nederländerna. Ungdomsarbetslösheten är bland de högsta i Europa. Trots hög arbetslöshet får företag och andra arbetsgivare inte tag i personal med rätt kompetens. Var femte rekrytering misslyckas. Rekryteringsgapet på arbetsmarknaden växer.
Att i det läget försöka få det att framstå som om Sverige är på rätt väg är ingen lätt uppgift. Ändå är regeringens huvudbudskap att fortsätta med ”more of the same”.
Man håller fast vid den politik som har lett fram till dagens problem på arbetsmarknaden. Tre konflikter är tydliga:
- Jobbskapande: Regeringen har fokus på branschvisa subventioner för att stimulera fler låglönejobb. Det är en strategi som har mött massiv kritik och resultaten har uteblivit. S föreslår reformer så att det blir mer lönsamt för företag att bedriva forskning och utveckling i Sverige. Vi gör investeringar i företagsnära forskning, infrastruktur och strategisk samverkan med framtidsbranscher. För att fler små företag ska kunna expandera och anställa vill vi stärka och förenkla tillgången på riskkapital, öka exportstödet och låta staten ta över ansvaret för den andra sjuklöneveckan. Sverige ska konkurrera med kompetens och inte låga löner.
- Utbildning, utbildning, utbildning: Sverige har nu den första regeringen i sin historia – och förmodligen den enda i världen – som sänker utbildningsambitionerna. Regeringen skär ned på gymnasieskolan, minskar antalet högskoleplatser och inför en ettårig gymnasieskola som sannolikt utbildar 16-åringar rakt ut i arbetslöshet. Sverige behöver ett nytt kunskapslyft med möjlighet att via utbildning byta spår i arbetslivet, men regeringen har skurit ned 12 000 platser inom vuxenutbildningen. Undervisningskvalitén i grundskola och gymnasieskola måste stärkas genom att satsa på lärarna. Vi föreslår även sommarskola för dem som riskerar att halka efter och utbildningskontrakt för unga arbetslösa utan gymnasiekompetens.
- Aktiv arbetsmarknadspolitik: Regeringen har satt i system att arbetslösa ska vänta på åtgärder och leva på minimal ersättningsnivå. Regeringens detaljstyrning har lett till att Arbetsförmedlingen i stor utsträckning förmedlar passiva åtgärder som ofta avlöser varandra i en lång kedja som alltför sällan leder till ett jobb. Slutstationen i denna kedja är återvändsgränden Fas 3. I budgeten föreslår regeringen att Fas 3 ska behållas. Vi föreslår i stället aktiva insatser från första dagen, kraftigt förbättrade möjligheter till utbildning och matchning, tid och utrymme för arbetsförmedlarna att använda sin kompetens.
Regeringens jobbpolitik har nått vägs ände. Hur länge ska en politik som inte leder till jobb få kallas ”arbetslinjen”?
Ylva Johansson (S), arbetsmarknadspolitisk talesperson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
