Vad ska vara förbjudet att säga i offentligheten? Vid varje tryck- eller yttrandefrihetsrättegång ställs frågan på sin spets. Just nu pågår två sådana rättsfall mot europeiska politiker. Det ena, mot den nederländska islamofoben Geert Wilders, får stor uppmärksamhet. Det andra, mot en folkvald från De gröna i franska senaten, får nästan ingen.
Wilders är åtalad för uppvigling och missaktning av islam. Han har sagt att Koranen är en fascistisk bok och jämfört den med Mein Kampf. Men också gjort kortfilmen Fitna, som är iskallt obehaglig propaganda – inte bara mot politisk islamism utan mot religionen islam. Wilders är en man laddad med hat. En demokrat gör inte film som Fitna. Men ska hans rasism och fantasier om ”islamiseringen av Europa” verkligen förbjudas bort från offentligheten?
Fallet Wilders är svårt. Det är möjligt att Fitna skulle ha åtalats för hets mot folkgrupp i Sverige. Men jag tvivlar på att den skulle fällts. Lagen brukar tillämpas tillåtande.
I Nederländerna har man tydligen fortfarande förbud mot hädelse, så kallad missaktning. Sverige har befriats från sådana lagar. Det måste vara tillåtet att jämföra Koranen med Mein Kampf. Precis lika tillåtet som att fotografera Kristuskors nedsänkta i urin.
Sedan några år pågår en offensiv i FN-systemet från islamska organisationer och katolska kyrkan att skydda religioner mot angrepp och hädelser. Det är ett försök att tysta offentligheten och begränsa människors friheter.
Fallet i Frankrike är exempel på hur illa det kan gå om viljan att förbjuda triumferar över den öppna debatten. Alima Boumediene-Thiery, som sitter i senaten för De gröna, fyllde en kundvagn i en vanlig mathall med israeliska varor och uppmanade konsumenterna till bojkott. Hon blev åtalad för antisemitism och diskriminering. Domen har ännu inte meddelats. Åtalet har i strid med alla rättsprinciper fått stöd av landets justitieminister. Redan tidigare har en aktivist som uppmanat till bojkott av Israel fällts. Ett åttiotal liknande fall väntar på rättegång.
Det är naturligtvis stor skillnad mellan Geert och Alima. Ingen ska ha illusioner om Wilders. Han tillhör helt säkert kategorin som åberopar rättigheter när han står utan makt, men avskaffar dem så fort han erövrat den. Men båda åtalen handlar om förbud att uttrycka åsikter.
Lagstiftningen är till för att skydda människors frihet och skapa trygghet. Men om den tillämpas för hårt kan effekten bli motsatsen. Var gränsen för det tillåtna går är ohyggligt svårt att veta. En demokrati kan aldrig acceptera hot om våld eller uppmaningar till våld. Men texter, filmer och tal som kränker, hädar och kokar av förakt bemöts för det mesta bäst i offentligheten – inte i rättssalen. Det gäller nog även i Nederländerna.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
