Alltså: Håkan Juholt är en riktig folkrörelsesosse, i ordets bästa bemärkelse. Han reser, kampanjar, träffar folk, dricker kaffe.
Juholt är också internationalist. Det gillas i rörelsen som ännu avgudar sin Palme.
Juholt är varken höger eller vänster, om de tjatiga etiketterna ska användas. Han är EU-vän och röstade ja till EMU och har tagit med en flickvän för att se solnedgången över det i Juholts ögon vackra kärnkraftverket i Oskarshamn. Men han värnar även det statliga ägandet, är tveksam till utförsäljningar och undrar varför finska staten ska tjäna pengar när vi tar oss en sup på midsommar. Både och, alltså.
Vidare: Juholt representerar en nystart. Mer erfaren än Damberg, och inte lika förknippad med valförlusterna 2006 och 2010 som Östros.
Till sist: Han är även en skicklig debattör, ordkonstnär, och glädjespridare. Och kan snacka såväl Springsteen som Dali.
Och S ska som bekant ha ett Springsteenfan som partiordförande. Minns Juholts ord när Sahlin efterträdde Persson: ”Partiet går från ‘O store Gud’ till ‘Born to run'”.
Där har ni huvudförklaringarna till att Juholt gled fram likt en Northug i spurten, efter det långa valberedningslopp som vi har bevittnat under vintern.
Men det finns även stora, svåra utmaningar som väntar Socialdemokraternas blivande partiledare.
Mer om detta i morgondagens ledare.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
