FREDAGSMYS | Chefredaktör Nordling förstår att Annie Lööfs korståg mot offentlighetsprincipen väcker känslor. Men tycker samtidigt att kritiken skaver lite.
All offentlig makt i Sverige utgår från folket.
Så inleds som bekant regeringsformen, en av våra grundlagar. Inledningsmeningen brukar ofta anföras i samma andetag som vår offentlighetsprincip ska försvaras. Denna princip är emellertid reglerad i en annan av våra grundlagar, Tryckfrihetsförordningen. Där står:
Till främjande av ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande ska var och en ha rätt att ta del av allmänna handlingar.
För att ta del av en allmän handling krävs dock att den dessutom är offentlig, vilket leder tillbaka till inledningen av denna text. För i många fall inskränks offentlighetsprincipen av olika sekretessregler i lagstiftningen. Varpå en principiell diskussion brukar uppstå med jämna mellanrum om för- och nackdelar med detta. Ingen politiskt intresserad kan ha missat att detta till exempel sker just nu med anledning av privata friskolors möjligheter att runda offentlighetsprincipen.
Diskussionen brukar oftast följa en ideologisk stig. I fallet med friskolorna används argumentet att privata aktörer ska skyddas från betungande administration liksom att skattebetalarna har rätt till insyn även när privata intressen hanterar uppdrag från samhället. Respektive argument brukar rimma med politisk övertygelse. Dock är det uppenbart att till synes lika liberala aktörer inte alls delar värdegrund i just denna fråga.
När regeringen häromåret la ett förslag om att offentlighetsprincipen även ska gälla privata skolor med offentlig finansiering så valde Centerpartiet att ta strid, trots kritik från flera liberala ledarsidor. Efter att partiledaren Annie Lööf i Sveriges Radio häromdagen fortsatte sin kamp mot offentlighetsprincipens “enorma bördor” så återkom förstås även kritiken av denna hållning. Annie Lööf väljer företagens framtid framför elevernas, braskade till exempel liberala Hallandspostens ledarsida.
Ur ett väljarperspektiv är det förstås skönt att det är tydligt var ett parti står. För Annie Lööf är inte offentlighetsprincipen viktigare än privat företagsamhet. Och för de flesta väljare är det nog en icke-fråga, trots att det egentligen är vår grundlag som är utsatt. Många delar nog Lööfs uppfattning om att offentlighetsprincipen är ”ett juridiskt trubbigt instrument” i sig. Men när hon säger att ”vi kan använda andra lagrum för att uppnå samma sak” är det något som skaver. Juristen Annie Lööf är trots allt väl bevandrad i skillnaden mellan grundlag och ”andra lagrum”. Och att det är mycket som inte behöver stå i grundlagen. Idag. Det betyder inte att den lådan bör öppnas.
Men det skaver nästan lika mycket att se alla tillskyndare av offentlighetsprincipen som nu plockar politiska poänger utan att i samma andetag beklaga sig över den begränsade möjligheten till insyn i statliga bolag. Där gäller fortfarande inte medborgarens rätt till offentliga handlingar. Trots att en utredning föreslog en sådan förändring så sent som 2004 så tycks ännu inget hänt på den fronten.
Jag föreslår att alla som nu tar fajten med Annie Lööf också funderar var de står i denna fråga. På många sätt handlar det om att leva som man lär.
Ha en bra helg!
Jonas Nordling
Chefredaktör
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
