Avsaknad av klassanalys. Hade S trott på projektet att lösa segregationen hade superministern Ibrahim Baylan fått prata om hur bilbränderna ska få ett slut.
Det brinner bilar runt om i Sverige. Mellan 1 juli och 16 augusti har upp emot 300 bilar brunnit bara i Malmö, Göteborg och Stockholm. Men det är inte enbart ett storstadsfenomen. Det har brunnit i städer som Norrköping, Linköping, Vingåker och Örebro. Den gemensamma nämnaren är att det brinner i segregerade områden.
Kriminologiprofessorn Jerzy Sarnecki konstaterade i Aktuellt igår tisdag att det är en klick arga unga män, ofta kriminella, som bränner bilar. De visar upp sin tuffhet för varandra, visar sitt samhällshat och visar att de trots allt har makt, i sitt eget område. »Vi kan utgå från att de misslyckats i skolan, vi kan utgå från att de är arbetslösa«, säger Sarnecki.
Uppsalaforskaren John Östh förklarar bränderna på ett liknande sätt: det är låg utbildning, arbetslöshet och invånare som är avskärmade från övriga samhället som ligger bakom brotten.
Vi vet detta. Vi vet att det behövs mer resurser till fler poliser. Vi vet att det behövs bättre skolor och fler jobb till de boende. Men vi får inte glömma grundorsaken till problematiken, som är boendesegregationen. Sarnecki ställer i Aktuelltstudion frågan varför vi ens har dessa förorter, som blir en ofrivillig samlingsplats för arga unga människor utan hopp om sin framtid.
Att DN:s ledarredaktion avfärdar att bilbränderna är en klassfråga är föga förvånande.
Desto mer anmärkningsvärd är dock regeringens avsaknad av klassanalys. Fram för att presentera åtgärder skickas Ygeman och Johansson – med hårdare tag ska ligisterna tas till fånga. Snabbare lagföring och införande av jourdomstolar är givetvis ett måste, men hur förhindras barn och unga att överhuvudtaget dras in i destruktivitet och kriminalitet?
För några månader tändes ett hopp om att Stefan Löfven hade svaret, när han med buller och bång gav samordningsminister Ibrahim Baylan i uppdrag att ta tag i segregationen.
Senare visade det sig emellertid att det enbart blev kaffepengar till Baylans förfogande. Och de flesta förslagen framstår dessvärre som tandlösa. Exempelvis syftar inte ett enda till att rätta till den sneda inkomstfördelning som regeringen själv pekar ut som ett av huvudproblemen. Det hade varit mer förebyggande än att skrämmas med skärpta straff.
Polisen behöver mer resurser, ja. Men det är först när politiker på riktigt börjar satsa pengar på att arbeta långsiktigt med segregationsfrågan, som bränderna kommer att slockna.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
