Äntligen kan lex Laval rivas upp

Lovande förslag när utstationeringskommittén vill riva upp lex Laval.

Lavaldomen är som ett varigt ärr som vägrar läka. När domen kom 2007 var det ett hårt slag mot den svenska modellen. Att den borgerliga regeringen sedan valde att gå längre än vad som egentligen var nödvändigt när de med lex Laval anpassade den svenska lagstiftningen till EU-rätten gjorde inte saken bättre.

Lex Laval är en lag som ställer sig i vägen för att människor som kommer hit för att arbeta ska kunna kräva rimliga arbetsvillkor. Problemen har varit särskilt allvarliga i byggbranschen där den osunda konkurrensen blivit mer regel än undantag. Föga oväntat var det också ett socialdemokratiskt löfte i valrörelsen att lex Laval skulle rivas upp.

I dag kom så förslaget från den parlamentariska utstationeringskommittén att lex Laval ska rivas upp och ersättas med en utökad rätt att ta strid för kollektivavtal. Förslagen är lovande.

Förslagen innebär till exempel att facken alltid ska ha rätt att ta till stridsåtgärder för att uppnå kollektivavtal med minimivillkor. Facket ska också kunna kräva in sådant som anställningsavtal och lönespecifikationer för att kontrollera att avtalen följs.

Det torde innebära att de värsta avarterna på den svenska arbetsmarknaden får en blåslampa riktad emot sig och i förlängningen kan sållas bort. Den som följt de oseriösa företagens framfart på arbetsmarknaden vet att det inte är allt för svårt att hitta anställningsavtal som säger en sak – men som om du kommer över lönespecifikationen visar något helt annat.

Ett annat viktigt förslag är att utstationerade arbetstagare ska kunna utkräva minimivillkor i enlighet med de överenskomna kollektivavtalen i svenska domstolar.

Samtidigt finns där mindre bra delar. Som att det ska vara upp till Arbetsmiljöverket att göra en egen tolkning av vad som är minimivillkor i de svenska kollektivavtalen – de gånger avtal inte har träffats. I sig för det tankarna till Niklas Bruuns betänkande om hur lagen om upphandling ska anpassas till det EU:s nya upphandlingsdirektiv – där den nya Upphandlingsmyndigheten får i uppdrag att utfärda miniminivåer för vilka arbetsrättsliga krav som kan ställas.

I båda fallen handlar det om avsteg från den svenska modellen och borde förstås lämnas till arbetsmarknadens parter att besluta om. Som TCO:s Samuel Engblom noterar i en kommentar till utredningen har både Danmark och Tyskland klarat av att göra hänvisningar till arbetsmarknadens parter utan att hamna i EU-domstolen.

Men förslaget om att riva upp lex Laval är trots allt en betydlig förbättring mot det nu rådande läget. Det är bara att gå till handling, regeringen. Att allianspartierna har reserverat sig mot förslaget är inte en ursäkt. Bra villkor på den svenska arbetsmarknaden är värda att ta strid för!