LO har enats om 14 mål för jämlika och jämställda löner och tryggare anställningsvillkor. Det meddelade LO:s ordförande Karl-Petter Thorvaldsson och ordförandena för de tre största LO-förbunden, Kommunal, IF Metall och Handels, på fredagen.
De gemensamma målen är i sig en prestation. LO är en stor och spretig familj. De 14 LO-förbunden representerar nästan 1,5 miljoner medlemmar. Det rör sig om allt från brandmän till florister, från musiker till byggnadsarbetare.
Inom vissa av LO-förbunden är nästan alla anställda män, i andra kvinnor. Jobben i några av förbunden är utsatta för stenhård internationell konkurrens medan andra pressas av besparingar i den offentliga sektorn.
Villkoren för de anställda inom LO-kollektivet är på många sätt lika olika som arbetsuppgifterna är. Men för varje skillnad finns det en likhet.
Först och främst: Sverige klarar sig inte en vecka utan LO-arbetarna. Vården, omsorgen, byggena, sophanteringen, kollektivtrafiken, räddningstjänsten – allt skulle stå still. Men LO-förbundens medlemmar löper också en högre risk för arbetslöshet och har lägre löner än genomsnittet. Det gör behovet av jämlikhet och solidaritet uppenbart.
Det är detta LO nu har tagit fasta på.
LO-förbunden är till exempel överens om att till 2028 som minst halvera lönegapet mellan män och kvinnor med LO-yrken. I dag sker en värdediskriminering på svensk arbetsmarknad. Yrken som uppfattas som kvinnligt kodade värderas och avlönas lägre än yrken som uppfattas som manliga. Detta ojämlika och osakliga förhållande vill LO ändra på.
Till 2028 ska LO jobba för att andelen arbetare med visstidsanställning ska minska till tio procent. I dag är snittet drygt 20 procent. Inom vissa branscher inom LO-kollektivet är andelen visstidsanställda nästan 45 procent.
Det är inte hållbart, varken för de visstidsanställda eller för dem med en fast anställning. De visstidsanställda får leva under osäkra ekonomiska förhållanden. De tillsvidareanställda får ständigt lära upp ny personal – bara för att få se kollegorna tvingas lämna arbetsplatsen när kunskapen och färdigheterna väl är på plats.
LO har längre brottats med frågan om hur förbunden, utifrån sina speciella förutsättningar, kan komma samman och enas om konkreta mål för att öka jämlikheten. Nu har man nått ett viktigt steg på vägen. Men många av målen är försedda med brasklappen att hänsyn måste tas till omvärlden och till utvecklingen i varje bransch.
Räkna därför inte med att frågan om samordningen inom LO-kollektivet är löst en gång för alla.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
