Visst är det härligt om de 3 500 Saab-anställdas varannandagsfrossa – ena dagen nedlagd, andra dagen efterfrågad – nu skulle vara över. Men det var något kusligt över Maud Olofssons presskonferens i går om att den holländska sportbilstillverkaren Spyker tar över Saab. Hon sa att regeringen har velat ha en långsiktig lösning. Är Spyker verkligen den lösningen? Även med bästa vilja i världen tycks det snarare vara en som kan mildra missnöjet med regeringen. När de fyra miljarderna i lån från EU, som regeringen har garanterat, tar slut om ett år eller två – vad händer då?

Olofsson hade fräckheten att säga att har Saab varit högsta prioritet för regeringen. Fräckt, med tanke på att hennes chef, Fredrik Reinfeldt, för ett år sedan sa i SVT:s Agenda att Saab är ingenting att ha, för ingen vill köpa några Saab-bilar. Om Saab är högsta prioritet borde fordonsindustri-Sverige ha stöttats. Dess komponentföretag fick visserligen undsättningslån, men villkoren var så hårda att inte ett öre har betalats ut.

Om Saab varit högsta prioritet skulle miljarder satsats av samhället i ny miljöteknik i bilarna. Men bara 60 miljoner kronor av skattebetalarnas medel, en spottstyver i de stora sammanhangen, har gått till utveckling av elbilsteknik.

Maud Olofsson låtsades i går var intresserad av att det skulle gå bra för Saab. Trots lånegarantierna till Spyker tycks hennes verkliga prioritering vara skattesubventionerade städjobb framför skattesubventionerade industrijobb.

BE