Är Texas det nya Kalifornien?

I dag deltog jag ett lunchseminarium på högertankesmedjan Timbro när en ny bok om USA lanserades: ”Är Texas det nya Kalifornien” av Roland Poirier Martinsson och Janerik Larsson. Att det skrivs böcker på svenska om två av USA:s viktigaste delstater är kul och positivt. Författarnas varma relation till respektive delstat lyser igenom: Poirier Martinsson skriver om Texas och Larsson om Kalifornien.

Jag lärde mig en hel del nytt och boken kan rekommenderas till den läsare som verkligen gillar att följa amerikanskt samhällsliv. Dessutom: Jag håller sällan med författarna politiskt, men jag har varit bekant med dem länge och respekterar dem som trevliga kollegor i en annan del åsiktslandskapet.

Mitt jobb var att opponera på boken. Den läsare som följer Dagens Arena noggrant känner till mitt intresse för amerikansk politik och förstår därmed att det var ett uppdrag som jag tog på stort allvar – och genomförde med glädje. För att hedra amerikansk populärkultur presenterade jag tio snabba punkter, precis som David Letterman brukar göra. För trogna, USA-intresserade: Här kommer punkterna och en massa lästips. Om du inte får nog: Du kan se hela seminariet här.

1. Debattböcker handlar om timing. Sommaren 2009 gjorde The Economist ett temanummer kring hypotesen att Texas håller på att gå om Kalifornien som USA:s hetaste delstat. Jag minns hur jag läste numret med stort intresse under en semestervecka i Italien – för snart fem år sedan. I januari 2014 hade The Economist en artikel om Kaliforniens comeback – och i fredags uppmärksammade till och med svenska Fokus att Kaliforniens guvernör Jerry Brown kan uppvisa ett budgetöverskott. Diskussionen har börjat vända på ett sätt som författarna inte har fått med.

2. Texas problem underskattas. Jag firade jul och nyår i Texas 2002 och det är en fantastisk och trevlig delstat på en mängd olika sätt. Austin är en av de häftigaste städer som jag har besökt. Men boken diskuterar inte problemen i Texas tillräckligt. Om du studerar viktiga jämförelser över ojämlikhet, fattigdom, andel elever som inte fullgör skolgången, andel av befolkningen som inte har sjukvårdsförsäkring, andel av befolkningen som har minimilön eller lägre – etcetera – så hamnar Texas långt ned. Eller i vissa fall sist av USA:s alla delstater.

En del av detta nämns, men diskussionen om huruvida framgångens och tillväxtens pris är för högt uteblir. Och tittar du på vilka städer där det är störst sannolikhet att en individ gör en klassresa från botten av inkomstskalan till den absoluta toppen så återfinns städer i Kalifornien på plats 1, 2 och 8. Texas finns inte med på topp 10.

3. Företagsklimat och skatter. Ett av de vanligaste argumenten till Texas fördel – i synnerhet när du besöker Timbro – är låga skatter och ett företagsvänligt klimat. Men USA är stort land och om du tittar på just skattesituationen för företag klarar sig den demokratiskt styrde delstaten Maryland betydligt bättre än Texas.

Maryland har dessutom USA:s bästa skolor, påpekar delstatens guvernör Martin O’Malley (som sägs vara förlaga till Baltimores fiktiva borgmästare Tommy Carcetti i tv-serien The Wire).

4. Var är Wendy Davis? En av bokens största svagheter är frånvaron av diskussion kring en av de saker som gör Kalifornien betydligt trevligare än Texas: Synen på kvinnors rättigheter och kvinnans rätt till sin egen kropp. Bland allmänna nedskärningar i program som går till kvinnors hälsa och allehanda krig mot kvinnors rättigheter i Texas finns ett beslut som är djävulskt slugt.

Republikanerna i Texas har nämligen drivit igenom att med start 2014 så måste abortkliniker ha lika breda korridorer som akutsjukhus. Eftersom det som bekant är dyrt att flytta på bärande väggar tvingas många kliniker att stänga. Texas går därför från att ha 38 kliniker till bara 5-6 stycken – i en stat som till ytan är ungefär lika stor som Frankrike och Storbritannien sammanräknat. Konsekvensen? Nationellt i USA har 1,2 procent av alla kvinnor som kommer till en abortklinik försökt avsluta graviditeten på egen hand först. I Texas är siffran 7 procent i genomsnitt och så hög som 12 procent i vissa delar av delstaten.

En politiker som har protesterat mot den här utvecklingen, bland annat i lång filibuster i delstatskongressen som fick enormt genomslag, är demokraten Wendy Davis. Hon kandiderar till guvernör i Texas 2014 och är en politiker som verkligen symboliserar en viktig del av den politiska utvecklingen i Texas just nu – men hon förekommer i princip inte i boken.

5. HBTQ-personers rättigheter. I bokens kapitel om Kalifornien nämns vilken stor fördel som delstaten i allmänhet och San Francisco i synnerhet har erhållit genom sin toleranta attityd gentemot till exempel HBTQ-personer. Men att utvecklingen släpar efter i Texas, och vilka konsekvenser det kan få för Texas dragningskraft, diskuteras knappt. När jag var i Texas 2002 var det ännu kriminellt att älska med en person av samma kön. Lagen förklarades okonstitutionell av USA:s högsta domstol 2003 (Lawrence v Texas) – men formuleringarna har ännu inte strukits ur delstatens statuter. När delstatskongressen hade session under 2013 fanns tre olika förslag om att kasta formuleringarna på historiens skräphög. Inget gick igenom.

Texas borde lyssna till delstatens sångare, författare och estradör Kinky Friedman, som har deklarerat sitt självklara stöd till samkönade äktenskap på följande sätt: ”I support gay marriage. I believe they have a right to be as miserable as the rest of us.”

6. Demografi och Demokraterna. Texas är en fascinerande delstat som förändras snabbt. En majoritet delstaten består redan av olika minoriteter. På engelska säger man ”majority minority” och förändringen omnämns förtjänstfullt i boken. Men hur fort utvecklingen sker, och för att verkligen förstå hur mycket och hur smart Demokraterna nu satsar på att vinna Texas genom att dra nytta av de demografiska förändringar, bör läsningen kompletteras.

Lyssna på NPR:s serie ”Texas 2020”, läs Abby Rapaport’s fascinerande artikel i American Prospect om hur Obamas valmaskin ska vinna Texas, samt Martin Gelins ytterst välskrivna artikel i samma ämne i Arena. Du får heller inte veta mycket om de spännande bröderna Castro i boken, men det får du här. Bröderna Castro, och det Demokratiska partiets projekt Battleground Texas, har framtiden för sig.

7. Republikanernas ”tea party” och Ted Cruz. Även utvecklingen inom det Republikanska partiet i Texas är intressant och kunde ha beskrivits djupare. Här finns även uppenbara paralleller till Kalifornien där Republikanerna anses ha alienerat väljare med bakgrund i Latinamerika i början av 1994 (folkomröstningen om proposition 187 år 1994). Nu kan samma sak ske i Texas, och även om de demografiska förändringarna går långsamt kan Republikanernas högersväng i bland annat frågor om immigration och papperslösa migranters väg till medborgarskap skynda på Demokraternas frammarsch.

Därför är det viktigt att förstå hur nära Tea Party-rörelsen alltjämt är sammankopplad med det Republikanska partiet i Texas (och dess etablissemang), samt hur den högerextreme republikanske senatorn Ted Cruz ofta blir en belastning för delstatens Republikaner trots att han har kubansk bakgrund och är från Texas. Cruz, som är en av USA:s mest framträdande politiker nationellt och Tea Party-rörelsens kanske främsta företrädare, satte som bekant hela världsekonomin i gungning när den amerikanska staten tvingades stänga ned. Cruz filibuster på över 21 timmar av maratontalade utan toalettbesök är modern politisk historia i USA, men han förekommer sparsmakat i boken.

8. Historien om Kalifornien och Jerry Brown. Janerik Larsson gör en rad intressanta intervjuer i sin del av boken om Kalifornien, men jag misstänker att manus var lämnat när det stod klart att guvernör Jerry Brown kunde uppvisa ett närmast sensationellt budgetöverskott. Sedan dess har artiklarna om Kaliforniens och Browns återuppståndelse duggat tätt. Komplettera Larssons kapitel med nyare artiklar i The Economist och Washington Post.

9. Kan alla problem i Kalifornien skyllas på facket? I Larssons kapitel återkommer en slentrianmässig kritik mot delstatens fackföreningar som anses ha orsakat väldigt många av Kaliforniens problem, inte minst kostnader för pensioner för olika grupper som har varit offentligt anställda. Det hade varit intressant att läsa en intervju där en fackföreningsledare i Kalifornien får svara på kritiken, vilket Larsson medgav när vi diskuterade boken.

Jag bodde i San Fransisco med min familj i somras och läste då om den fantastiska boken ”Vredens druvor” av John Steinbeck (på engelska, ett tips om du känner att du klarar det). När du läser om familjen Joads situation i Kalifornien på 1930-talet blir det uppenbart att vi ska vara glada för de amerikanska fackföreningarnas kamp för bättre arbetsvillkor. Och det är en kamp som behöver föras även i dag, tyvärr. En kort, uppskattande och läsvärd artikel om fackets roll i dagens USA har skrivits av Al Gores gamla kampanjledare Donna Brazile.

10. Hårdare vallagar. Poirier Martinsson och jag har tidigare haft en tuff diskussion (läs: ett litet gräl) om de hårdare vallagar som Republikanerna ville införa i valcykeln 2012. Jag skulle kunna fortsätta den debatten då jag inte anser att Poirier Martinsson behandlar frågan helt korrekt i boken, men vårt småbråk i frågan är över för min del.

I stället, och eftersom såväl Poirier Martinsson som Larsson gör kopplingar till musik från respektive delstat, så avslutar vi med följande kamp.

Kalifornien har bland annat gett oss: The Byrds, The Beach Boys, Eagels, Buck Owens, Pavement och Tom Waits.

Texas har bland annat gett oss: Buddy Holly, ZZ Top, Stevie Ray Vaughan, Waylon Jennings, Townes Van Zandt, Steve Earle, Slaid Cleaves, Willie Nelson, Lyle Lovett, Janis Joplin, Dixie Chicks och Beyoncé.

Segern här går tveklöst till den på väldigt många sätt underbara delstaten Texas vilket vi firar med en låt av Jerry Jeff Walker, som visserligen är född ”upstate New York” men som har bott i Texas sedan 1970-talet.