Betydelsen av aktiv politik

Den svenska jobbpolitiken efter valet stod i fokus under dagens arbetsmarknadskonferens hos Studieförbundet näringsliv och samhälle, SNS. Inbjudna var både forskare, myndigheter och företagare, samt företrädare från de båda politiska blocken – dock med en viss övervikt på allianssidan.

Clas Olsson, analyschef på Arbetsförmedlingen, synade jobb- och arbetslöshetsstatistiken. Diagram efter diagram illustrerade tydligt krisens bråddjupa men kortvariga karaktär. Scanias personaldirektör Magnus Hahn berättade hur de på en månad gick från de högsta volymerna någonsin till tomma orderböcker till att nu nästan åter tangera toppnoteringarna. Han beskrev också företagets frustration över regeringens totala passivitet vad gäller exempelvis utbildningsstöd eller lönebidrag. Hade det inte börjat ljusna tidigt i Brasilien, på grund av den brasilianska regeringens investeringsstöd, hade det kunnat gå illa för Scania. Det visar på betydelsen av en aktiv politik.

Scania är annars ett globalt företag konstruerat för att klara normala svängningar i konjunkturen. Men finanskrisen var något helt nytt. Hela världen stannade samtidigt. Nu klarade sig ändå den svenska industrin med nöd och näppe. Nästa gång kanske vi inte har samma tur, då krävs en aktiv politik.

Vidare visade Clas Olsson hur krisen slagit extremt olika mot landets regioner. Fyra industriintensiva län släpar efter och kommer att ha fortsatt stora problem framöver: Västernorrland, Kronoberg, Gävleborg och Blekinge. I Stockholm märktes inte krisen överhuvudtaget.

När det gäller arbetslösheten kan återigen konstateras att Sverige visserligen har en hög ungdomsarbetslöshet. Men att prata om att var fjärde ungdom i dag är utan jobb är en grov förenkling. Dels handlar det om var fjärde av hälften, eftersom hälften inte står till arbetsmarknadens förfogande. Och dels inkluderas även de som pluggar och söker extraknäck i statistiken, vilket blir missvisande.

En tydlig tendens när det gäller arbetslösheten, som Clas Olsson underströk, är att denna kris, ännu tydligare än krisen på 90-talet, slagit hårdast mot människor med kort utbildning. De som saknar fullständiga gymnasiebetyg är värst utsatta och riskerar att långvarigt hamna utanför arbetsmarknaden. Att samtidigt montera ner vuxenutbildningen och arbetsmarknadsutbildningen kan visa sig bli förödande. Här krävs en aktiv utbildningspolitik.

Dagens höjdpunkt var professor vid handelshögskolan i Göteborg, Lennart Floods, utvärdering av jobbskatteavdraget. Med sina nationalekonomiska instrument hade Flood kommit fram till att det samlade jobbskatteavdraget långsiktigt höjer sysselsättningen med 72 000 jobb.

I den efterföljande debatten hyllade inte oväntat Moderaternas Hillevi Engström reformen. Men om Flood har rätt innebär det dock att kostnaden för varje skapat jobb är en miljon kronor. Det är mycket pengar som skulle ha kunnat användas smartare, vilket också Socialdemokraternas Berit Högman påpekade. Den fördelningspolitiska effekten är också djupt orättvis.

Det finns dock en mängd invändningar man kan ha mot Lennart Floods slutsatser. En av de viktigaste framförde han själv:
– Den här modellen ger de resultat som den här modellen ger. Hur det ser ut i verkligheten är en annan sak. Det här är endast intelligenta konsekvensberäkningar av förväntade effekter.

Nationalekonomi är ett lustigt ämne. Med matematisk exakthet försöker man kvantifiera en verklighet som ständigt undandrar sig. En av premisserna i Lennart Floods modell är exempelvis att den totala arbetstiden automatiskt ökar om den disponibla inkomsten ökar. Det vill säga: vi arbetar mer om vi får mer i plånboken.

Själv är jag ytterst skeptisk till det påståendet. Över en viss lönenivå tror jag det finns många andra aspekter som avgör hur mycket vi arbetar. En annan nationalekonomisk ”sanning” är att sysselsättningen ökar när inkomstspridningen ökar. Det kan ju låta bra, men jag menar, även slaveri har en positiv effekt på sysselsättningen. Det behöver ju inte betyda att det är eftersträvansvärt.

Nä, slutsatsen är att Andres Borg har läst för mycket nationalekonomi. Världen är mer komplex och människor och politik kan aldrig rakt av översättas i siffror. Betydelsen av en aktiv politik har aldrig känts mer nödvändig.