Du läser en text publicerad i Magasinet Arena.
År 2001 disputerade Åsa Linderborg vid Uppsala universitet med en avhandling som kommit att bli en klassiker. Hennes Socialdemokratin skriver historia: historieskrivning som ideologisk makt beskrev ett parti som på ett synnerligen effektivt och drivet sätt lyckades med konststycket att hela tiden koppla sig själva till historien så att Sverige och partiet i det närmast tycktes bli ett. Inom politiken talas det fortfarande drömmande om att skapa och kontrollera ”berättelsen” och under nästan hundra år var Socialdemokraterna något av experter på det området.
Idag är de inte lika övertygande, trots att både den forna Alliansen och Sverigedemokraterna närmast tävlat om att kidnappa begrepp från partiet. Själva verkar partiet stå handfallna och riktningslösa, helt ur stånd att själva använda sina gamla prestationer till någonting som skulle kunna inspirera en ny rörelse.
– De har absolut inget självförtroende över huvud taget idag, säger Åsa Linderborg som idag är kulturchef på Aftonbladet.
Det bristande självförtroendet kopplar hon till åttio- och nittiotalen.
– När jag skrev avhandlingen om sossarnas historieskrivning så var det i den fas där den offentliga diskursen såg folkhemmet som något brunt. Under åttiotalet kom Jan Myrdals föräldrasvit där han gjorde upp med Gunnar och Alva, två socialdemokratiska ikoner. Sedan kom Yvonne Hirdmans Att lägga livet till rätta [1989] som handlade om hur den sociala ingenjörskonsten styrt och ställt med människors liv och hur staten blandat sig i det mest privata. Det var två väldigt bra böcker, men de blev ju kidnappade av borgerligheten som var på frammarsch. Varken Myrdal eller Hirdman kunde ju styra över mottagandet och bägge böckerna lade grunden till en attack mot det socialdemokratiska projektet.
Reinfeldt kunde göra hela grejen till sin
Det var förstås inte bara böckerna som låg till grund för den attacken. Striden om löntagarfonderna hade varit synnerligen hätsk och när även den stora rashygiensutredningen kom fick Socialdemokratin en stor del av skulden.
– Detta trots att det var något som samtliga partier utom kommunisterna varit med på, säger Åsa Linderborg. Men då knöt man socialdemokratin och folkhemmet till DDR med hjälp av löntagarfonderna och sedan till tredje riket med hjälp av rasbiologin.
Det var, kort sagt, inte riktigt läge att skryta om gamla bedrifter.
– Men sen kommer Reinfeldt och säger att han ska göra ett nytt folkhem och citerar Per Albin Hansson, Branting och Erlander. Jag tänkte att han åtminstone inte skulle kunna citera Olof Palme, men det var det sista han gjorde. Jag tror faktiskt att sossarna då blev tagna på sängen av att folkhemmet faktiskt var något som var bra att ha. Reinfeldt kunde göra hela grejen till sin.
Så vad är problemet idag?
– Det finns ju tyvärr inga nya reformer de senaste tjugo fem åren som de kan vara stolta över, men när muren föll tappade kapitalismen sitt behov av att visa ett mänskligt ansikte. Hotet från Sovjet var så stort att kapitalismen gick med på reformer som den femte semesterveckan eftersom det fanns en stark och skrämmande motkraft. Efteråt rullade nyliberalismen in och då fanns det inget reformutrymme längre. Det är ju bara maxtaxan på dagis som gått igenom under de senaste decennierna, resten är bara urholkningar av socialförsäkringssystemen och så alla dessa privatiseringar. Både borgare och socialdemokrater har slutit upp kring den nyliberala eran. Därför finns det inget nytt som kunnat ge självförtroende.
Vad borde de göra, om de ska lära sig av historien?
– Det de absolut borde göra nu är att våga vara mer vänsterpopulistiska. När arbetarrörelsen kämpade för allmän rösträtt avfärdades det som rena utopier och det var en trettio år lång ökenvandring. Och om socialdemokraterna slutade tänka på budgettak och den där skiten så skulle det finnas utrymme för fler stora projekt. Men den här regeringen har i alla fall haft en klasskampspolitik från rätt håll, där man tagit strid för kollektivavtalet vilket är väldigt, väldigt viktigt. Tar man också tag i den taggiga tisteln med vinster i välfärden så finns där en udd mot avarterna i det nyliberala projektet. Och det måste vi applådera och ställa upp på. Det är helt rätt att börja tänka konfliker och klassmotsättningar igen, precis som förr. Därför är det pajigt med tankar om blocköverskridande regeringar. Det vore dödsstöten för sossarna. Det är bättre att fortsätta med stöd från Vänsterpartiet. Och det finns utrymme att kämpa för kollektivavtal och mot upphandlingar utan kollektivavtal, sånt som Sverigedemokraterna är emot trots att deras väljare skulle ha störst nytta av dem.
Även Sverigedemokraterna pratar om folkhemmet. Hur ska sossarna bemöta dem?
– I sin bok inleder Jimmie Åkesson ett kapitel med att han är Per Albin Hansson – och det är fullständigt perverst. Man ska inte samarbeta med dem, men de frågor som de pratar om ska bemötas och man ska vara tydlig med politiska alternativ. Det är klart att hemtjänsten inte räddas bara för att vi stänger gränserna, och i frågorna om kollektivavtal har sossarna verkligen trumf på hand för Sverigedemokraternas akillehäl är att de gått så långt till höger att de sviker sin stora väljargrupp. Sverigedemokraterna driver i och för sig rätten att arbeta heltid i hemtjänsten och vården och det är sossarna egentligen också för, men de driver inte frågorna lika hårt. Ta upp det istället och kör stenhårt. För skillnaden mellan Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna är att Socialdemokraterna kan finansiera det. Lovisa Broström som är ekonomhistoriker har doktorerat på pensionssystemet och väljarsympatier och har visat att de pensionärer som har det nya pissiga systemet i högre grad röstar på Sverigedemokraterna. Där finns uppenbarligen saklig grund att prata om pensionärernas livsvillkor, för de är dåliga.
De ska vara stolta över och återuppliva sitt arv av sociala reformer och kampen för demokrati
Hur får man in integration och invandring i en klassisk socialdemokratisk berättelse?
– För mig har Sverige alltid varit ett invandrarland. Min släkt rymmer finnar, ryssar, italienare, folk från balkan och så vidare. Så har det alltid varit i Sverige. Socialdemokratin måste bara hitta en pragmatisk linje för det är klart att det blir en belastning på bostäder och arbete om vi tar emot 160 000 personer på ett bräde år efter annat. Det vore hyckleri att påstå något annat. Att, som människorättsvänstern, säga att vi kan sänka vår standard är livsfarligt, för hälften av alla i Sverige har redan fått sin standard sänkt. Att säga att det vi kämpat oss till, pension och föräldraförsäkringar, ska kunnas ges upp är klasskamp på fel sätt. Vi ska inte ge upp segrar vi stridit för – samtidigt som vi så klart ska försvara asylrätten men också få fler länder att ställa upp på den.
Om du skulle få bestämma – eller leka Per Schlingmann – hur skulle en ny berättelse se ut?
– Ungefär så här: ”Vi har gjort det förut och vi kan göra det igen”. De ska vara stolta över och återuppliva sitt arv av sociala reformer och kampen för demokrati. Det är intressant att allt som nu tas upp som ”svenska värderingar” är sprunget ur sånt som arbetarrörelsen, och faktiskt även kommunisterna, har kämpat för. Det som var ett klasskampsprojekt är idag det som exakt alla faktiskt lyfter fram som just svenska värderingar. Jag gillar ju själv Sverige på grund av att vi har fem veckors semester, att vi har föräldrapenning i över ett år och aborträtt. Men det är inget naturgivet, som bara fanns här från början, utan det är något som arbetarrörelsen kämpade för och fick igenom. Det är saker som borgarna varit emot men nu helt plötsligt säger sig vara stolta över.
Förutom kollektivavtalet – vad gör Socialdemokraterna rätt?
– SSU säger att de ska ta upp kampen mot SD i brukssamhällena och släppa den där storstadsfixeringen och bygga klubbar ute i landet istället. Och Löfven åker runt i hela Sverige och pratar på mindre orter där SD är stora. Det är helt rätt. Jag tycker att de ska fortsätta som de gör och överväga att höja skatterna. Det vore ju helt fantastiskt.
Denna artikel är en del av reportaget “Vägval S” i Magasinet Arena. För att läsa fler texter på temat, klicka här. Gillar du det du läser? Prenumerera på Magasinet Arena här.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
