Ett S-märkt kommunalråd, som fick behålla makten i sin kommun vid valet 2006, berättade för mig att de lokala arbetsförmedlarna hade utbrustit: äntligen ska vi börja förmedla jobb! Det var deras reaktion på den borgerliga alliansens valseger och den säger mycket om hur retorik på nationell nivå kan påverka politik och attityder på lokal nivå. Kommunalrådets stilla undran var förstås: vad har ni gjort hittills?
Min stilla undran är vad samma arbetsförmedlare känner i dag. För enligt en undersökning som fackförbundet ST har gjort, som presenteras på Svd Brännpunkt i dag, är majoriteten av arbetsförmedlarna missnöjda. Alliansregeringens "arbetslinje" innefattar uppenbarligen inte att satsa på dem som kan förmedla arbeten. Visst har Malin Siwe en poäng i sin ledare i dag, att 90-talskrisen ledde till många "pysselsättningar", där arbetslösa fick gå närmast meningslösa kurser (som när jag en kort tid efter studenten var inskriven på AF och fick gå en meningslös "datakurs" med pensionärer…). Men att skära ner arbetsmarknadspolitiken som regeringen har gjort är huvudlöst.
Nu försöker Littorin & Co restaurera en del, men satsar på skrattretande saker som jobbcoacher för tre miljarder kronor i stället för sådant som kan ge verkliga resultat. Det är övertron på att privata alternativ alltid är bättre än offentliga som sätter skygglappar för ögonen på dem.
ST:s konkreta förslag är bland annat mer arbetsmarknadsutbildning, fler praktikplatser, mer validering och viktigast av allt enligt mig: bort med meningslösa kontroller! Misstänkliggörandet av den som saknar arbete är en del av alliansregeringens ideologi, men leder ingen vart.
Förhoppningsvis hjälper ST:s undersökning Sven Otto Littorin att luckra upp skygglapparna lite. Annars kan man hoppas att den generaldirektör som han tillsatt lyssnar på sina anställda och hjälper Littorin på traven.
NB
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
