FREDAGSMYS | Chefredaktör Nordling dyker ned i forskningen kring polarisering för att förstå hur kompromisslöshet uppstår. Det går sådär.
När alla grupperar sig i två läger, och neutralitet blir omöjlig. Så brukar polarisering definieras. Ett tillstånd som de flesta vill undvika. För det är svårt att nå hållbara lösningar när folk bara står och skriker på varandra. Såklart.
Forskare på University of Pennsylvania har därför nyligen försökt förklara uppkomsten av sådana låsta lägen människor emellan. Och deras slutsats är lite förvånande. De anser nämligen att låsning i en diskussion beror på dåligt minne hos de som debatterar. Vi minns helt enkelt inte alla fakta, och därför uppstår en hård linje i åsikter. Spännande, tänker jag. Så med lite minnesträning skulle många konflikter kunna undvikas? Nja, så enkelt var det naturligtvis inte. Forskarna menar att det inte är sånt vi slumpvis glömmer, eller ovidkommande information som hjärnan rensar bort, som skapar det låsta läget i ett samtal. Nej, det är fakta som talar mot vår tes som vi tenderar att glömma, och därför skapar polarisering.
Det låter bara som ett artigare sätt att beskriva arrogans, om jag ska vara ärlig. Och det ska man ju vara. Men oavsett hur vi benämner oförmågan att ta in fakta som inte tilltalar oss så är det naturligtvis ett samhällsproblem värt att forska vidare på. Forskarna i Pennsylvania tycks dock ännu inte ha luskat ut vad som skapar just denna glömska/arrogans. Men jakten fortsätter säkert.
Men även forskare på Rensselaer Polytechnic Institute har nyligen presenterat en studie om polariseringens drivkrafter. Som underlag valde de kanske bästa möjliga material: den amerikanska kongressen. Få platser på jorden kan ju uppvisa en mer tydlig gruppering mellan två läger. Så vad hittade forskarna för anledningar till låsningar där? Ja, inte tycks det handla om ledamöternas bristande minnen. Nej, polariseringen ansågs istället uppkomma på grund av mandatlängder och framför allt: donationer. För att få råd att driva sina valkampanjer tvingas politikerna skärpa sina linjer på väg mot absurdum för att locka finansiärer att öppna sin plånböcker. För dessa anses inte vilja stötta diffusa budskap. Ingen grogrund för kompromisser, med andra ord.
Sammantaget är såklart båda dessa studier något på spåren. Och visar på sånt vi egentligen redan vet. Frågan är bara vad vi gör med kunskapen. För oss på Dagens Arena är studien om kongressledamöterna extra intressant. Även vi är direkt beroende av donationer. Och vi vet att det enklaste sättet att få fler att skänka pengar är att höja tonläget. Att mata supportrar som håller på en specifik sakfråga och vill gynna de som tycks dela deras åsikter. Men så jobbar inte Dagens Arena. Vi är en oberoende redaktion, utan presstöd, som publicerar sånt vi anser vara viktigt. Där du inte behöver instämma i allt vi publicerar, men förhoppningsvis ändå är intresserad av att veta mer. Hos oss tycks det olika hela tiden. För det är inte bra för någon att bara matas med bekräftelse. Oavsett om du finansierar amerikanska politiker eller en fattig svensk nättidning.
Ha en bra helg!
Jonas Nordling
Chefredaktör
PS Om du vill stötta oss finns det mer info här. Passa på, imorgon kan det vara för sent. Och ja, vi tar swish.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
