Här kommer dagens tips till stressade storstadsbor: Testa att bo där det är lättare att andas. Där det finns sjöar och skogar och rum. Det du lärt dig om vad som är viktigt är inte hela sanningen. Se efter själv, du kanske gillar det. Välkommen till det så kallade resten av Sverige.
Du har sett tipsen om yoga, dieter, mindfulness. Fått råd om att läsa böcker och sluta scrolla så mycket på telefonen. Kanske till och med börjat fundera på att gå ner i arbetstid. Här kommer ett nytt, särskilt riktat till storstadsborna:
Flytta.
I den senaste nationella folkhälsoenkäten, Hälsa på lika villkor från 2018, uppgav 17 procent av svenskarna att de upplever nedsatt psykiskt välbefinnande. I gruppen unga kvinnor är siffran 33 procent, bland unga män 19 procent. Ett stressigt arbetsliv och utbildningsrelaterad prestationsångest är givetvis de stora förklaringarna. Men att konstant befinna sig i en miljö av oljud, trängsel och nitisk reklam kan kanske komplettera bilden. Åtminstone för en del.
För vad är definitionen av ett gott liv? Vi är sociala varelser, vi förhåller oss till normer och förväntningar. Det handlar om status och klass, om konsumtion och kultur, om arbetsliv och fritid. Den urbana livsstilen med stort utbud av konsumtionsmöjligheter dominerar i valfrihetens absurda era. Motsatsen avviker. Men att kunna välja mellan tio olika köpcentrum behöver inte vara bättre än att slippa trafikbuller och ha nära till rena sjöar. Att vara en i mängden behöver inte vara mer bekvämt än att få möta folk man känner på affären.
Jag får själv ångest så snart jag anländer till en stor stad. På riktigt alltså. Varenda gång. Det är något med allt folk. Alla intryck. Luften. Ljudet. Jag provade att bo i storstan förut, men det var det värsta jag gjort, helt ärligt. Jag flydde ett halvår senare, storstadslivet var inget för mig. Jag vet att jag inte är ensam. Och fler skulle nog må bra av att bo lugnare.
Det finns värden som buller och brak-samhället ofta saknar.
Sifo gjorde en undersökning 2017. (Det roliga var att Landshypotek Bank beställde den. Det finns alltså kommersiella intressen i detta, hör och häpna!) De hade intervjuat 3320 personer om vilka faktorer som är viktigast när man väljer bostad. 92 procent angav ”lugn omgivning”.
Av alla 21 län var det bara i Uppsala, Gotland och Västerbotten som andra faktorer trumfade detta. De två senare hade ”närhet till vacker natur, skog och mark” högst. I Uppsala var det viktigaste ”möjlighet att kunna utöva mina intressen”. I samma undersökning redovisas att utöver de som redan gör det, så vill ungefär 50 procent fler bo på landsbygden.
Visst. Det finns chill områden också i de största städerna. Men när man ska till jobbet, kompisarna, gymmet, konserten – ja då måste man ändå böka sig fram i en omgivning som skriker och knuffas på en. Så känns det i alla fall.
Folkhögskolor, kursgårdar och behandlingshem bedrivs ofta på glesa orter. Platser för rekreation, eftertanke, bildning. Men till vardags ska vi bo tätt.
Det är kanske inte jättekonstigt egentligen, när mekanismerna som pressar oss dit är så starka. Alla tonåringar som bor någon annanstans än i rika delar av storstäder eller starka regionala centralorter förväntas flytta. Åtminstone om man inte är helt utan livskraft. Jaha, så du bor kvar? Det är en fråga som sällan mellan jämbördiga parter. Mottagaren har enligt normen misslyckats. Att bli någonär för oss synonymt med att lämna.
Men det finns ju så mycket mer att göra i en stor stad. Man ba, nej? Sluta sprida sån smörja. Det finns värden som buller och brak-samhället ofta saknar. Tysta skogspromenader, fisketurer, stora ytor för barn att leka på, frisk luft, odling, skidspår, lugna badstränder. Det finns gemenskap, kraft och identitet.
Stad/land-konflikten har getts större utrymme de senaste åren. Det hände något när Trump så oväntat valdes till president. Vad försiggår bland människorna utanför storstäderna? Vilka är de ens? Alla fick panik. Vi började prata om landsbygden. Om.
Det som händer är att folk är förbannade. Det blir så när lokalredaktioner, byskolor, arbetsförmedling, sjukvård, butiker och postkontor försvinner. När infrastrukturen är för dålig. När bränslepriserna stiger utan att politiken kompenserar befolkningen som är beroende av bil på riktigt. När ens verklighet inte syns i media och kultur. När allt mer av både kommersiell och offentlig service centraliseras. Marknadslösningarna och de politiska prioriteringarna har under lång tid missgynnat mindre platser.
Ja, man blir förbannad. Folk vill ju bo där av en anledning. Inte bara vara en fin kuliss för turisters selfies.
Det finns kanske inte lika stort utbud av saker att konsumera. Det finns samhällsproblem som måste lösas. Men runtom i Sverige finns också så många levande platser. Så många vackra hus som kostar hälften så mycket som lägenheterna i storstan. Så många föreningar och arbetsplatser där du skulle göra stor skillnad.
Jag kommer från Sandviken. Bor nu mitt i Falun, Dalarnas residensstad. Den upplevs vara både liten och stor, beroende på vem man pratar med. Falun gynnas faktiskt av urbaniseringen i ett Dala-perspektiv. Jag är nog inte helt rätt person att gorma, men gör det ändå. För jag tycker att det är viktigt. En tredjedel av Faluns knappt 60 000 invånare bor i landsbygd. I Svärdsjö, Enviken, Grycksbo, Sågmyra, Sundborn och andra goa orter. I det så kallade resten av Sverige har du massor av alternativ till storstaden.
Så skippa hetsen och flytta. In till byar, bruksorter, småstäder, glesbygd. Det skulle göra oss alla gott.
Sofie Eriksson är skribent från Dalarna och aktiv inom Socialdemokraterna.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
