– Vi vet ju att förr eller senare så får de allra flesta ungdomar möjlighet att komma in på arbetsmarknaden, komma in på en utbildning och sedan få arbete, säger kommunalrådet i Växjö, Bo Frank, till Ekot.
Förr eller senare. Frågan är när. Och vad man ska göra och hur man ska må under tiden. Jag är ingen arbetslinjefundamentalist, men jag tror på vikten av att ha en sysselsättning. Det är hopplöst att vara ledig när ingen annan är det. Att inte ha någon inkomst och inte veta när nästa lön kommer. Att gå varv på varv i lägenheten, hur dagarna, veckorna, månaderna glider ihop och dygnet glider runt. Och man kan inte hitta på något för man har inte råd.
Så är läget för de tio procent av ungdomarna mellan 16 och 24 år som varken hade arbete eller studerade under 2011.
Det en hel grupp som riskerar att konstant hamna utanför arbetsmarknaden. En överrepresentation av dessa bor i landets särskilt utsatta stadsdelar, skriver Ekot.
När jag ser dessa siffror är det provocerande att man i partiledardebatten i går hellre bråkade om statistik och siffror kring ungdomsarbetslöshet än diskuterade den stora grupp som helt och hållet står utanför arbetsmarknaden. Vi behöver en politik som ser de unga som ryms bakom siffrorna – allt annat är ett svek mot dessa ungdomar.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
