Det fanns en tid – slutet av 1990-talet – när centervänster-regeringar styrde 13 av EU:s dåvarande 15 länder. Tidningen The Economist publicerade ett omslag med en bild av en öken och kompletterade med rubriken ”Has anyone seen Europe’s conservatives?”. I USA fixade Bill Clinton ekonomin och miljontals jobb skapades. Att Al Gore skulle fortsätta framgångssagan – och fördjupa det gryende samarbetet med progressiva premiärministrar i Europa som Blair, Persson, Jospin, Schröder, Kok och D’Alema – var en självklarhet.
Men Gore ”förlorade” presidentvalet 2000 mot George W. Bush: 537 röster i delstaten Florida där hans bror styrde; en högsta domstol i Washington DC som delvis hade utsetts av hans far, visst minns ni! I alla fall: Åtta år med Bush följde. Under samma tid hittade Europas konservativa tillbaka ut ur öknen. Det politiska jämviktsläget i EU27 är i dag närmast omvänt.
En idé som blev verklighet under de goda progressiva åren var att alla dessa ledare som nu styrde sina länder – men även deras medarbetare – skulle träffas regelbundet, utbyta erfarenheter och blicka framåt. En av de personer som har varit med från början är Magdalena Andersson, då nyckelmedarbetare i S-regeringen, nu kandidat till posten som finansminister. Samarbetet fick ett namn (Progressive Governance), tankesmedjan Policy Network blev ett slags kansli, och därigenom överlevde samarbetet lyckligtvis de mindre framgångsrika åren. I dag är det alltjämt en av de viktigaste träffarna för progressiva ledare och tunga tjänstemän, tankesmedjor och opinionsbildare med hjärtat till vänster.
Traditionen bjuder att träffarna ska genomföras i ett land som har en progressiv (läs: socialdemokratisk) regeringschef och därför skrivs dessa rader högt upp i luften på ett flygplan på väg till Köpenhamn. Där leder statsminister Helle Thorning-Schmidt en koalitionsregering som nästan har lika många som problem som Birgitte Nyborg har i tv-serien Borgens två första säsonger sammantaget (Dansk Folkeparti blev nyligen större än S i en opinionsmätning). Jag erkänner dock gärna att jag ser fram emot att lyssna till Thorning-Schmidt som delvis har inspirerat den populära tv-serien (även om hon ”bara” var partiledare när den började sändas). Konferensen hålls i kvarteren kring Amalienborg – fast seriens titel syftar på Christiansborg.
Temat för konferensen är ”Towards growth and shared prosperity” och det som i synnerhet ska diskuteras är policyförslag som leder vägen till en ekonomisk politik som skapar till jobb och tillväxt, som är mindre besparingsorienterad än den snåla stig som EU nu vandrar, men som ändå inte äventyrar de offentliga finanserna. Såväl Stefan Löfven och Carin Jämtin som Magdalena Andersson och Mikael Damberg är på plats och jag ska lyssna noga efter hur de deltar i diskussionerna.
Något som glädjer mig extra mycket är att en tung amerikansk politiker har lockats till mötet. Historiskt sett var just den transatlantiska axeln viktig, men på några träffar som jag har besökt har en riktig tungviktare från USA saknats. Nu deltar Martin O’Malley, som blev guvernör i Maryland i mellanvalet 2006 när Demokraternas återtåg började (presidentvalen 2008 och 2012 blev ju framgångsrika). Vi i Europa kan naturligtvis lära mycket, inte minst om valstrategi och kampanj som behandlas i olika workshops. Bland övriga tunga amerikaner som är på plats märks John Podesta, Neera Tanden och Matt Browne (tankesmedjan Center for American Progress), Mitch Stewart (ansvarig för vågmästarstater i Obamas kampanj), Will Marshall (min tidigare chef på tankesmedjan PPI) samt Matthew McGregor (ansvarig för att svara snabbt på attacker i Obamas kampanj 2012, nu åter på den digitala byrån Blue State Digital). [Matt och Matthew är dock britter som länge har arbetat i USA].
Jag kommer att lyssna till Martin O’Malley lite extra, en mycket intressant politiker som jag har följt en längre tid. Han har tidigare varit ordförande för organisationen som samlar Demokraternas guvernörer. Det är ju ifrån dessa led som presidenter som Jimmy Carter och Bill Clinton har hämtats. På Demokraternas konvent i Charlotte, som jag bevittnade på plats, var O’Malleys tal dock en besvikelse. Men han anses med rätta vara ett starkt namn och nämns ibland som en möjlig presidentkandidat efter Obama. Om nu inte Hillary, och så vidare.
Och inte minst: Den fiktiva borgmästaren i Baltimore i den fantastiska tv-serien ”The Wire” – Tommy Carcetti – anses vara delvis baserad på O’Malley.
Fler rapporter kommer – här på Dagens Arena och på twitter – för det är dags progressivt toppmöte. Med vissa inslag av favoritserierna ”Borgen” och ”The Wire”.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
