DNC: En kongresskväll från insidan

Just nu sitter jag på sektion 221, ganska högt upp under taket, inne på Time Warner Cable Arena. Demokraternas ”kongress”, the Democratic National Convention, pågår för fullt. Huvudsyftet är att officiellt nominera president Barack Obama, och talet i vilket han accepterar nomineringen är såväl höjdpunkten som avslutningen på torsdag. Men hur är det inne i arenan? Här kommer en sammanfattning.

• Nej, de 5 500 delegaterna har inte suttit och röstat och utformat den plattform som har antagits (den skrevs av en kommitté som leddes av borgmästaren i Newark Cory Booker samt Claudia Kennedy). Delegaterna har inte tagit ställning till över 1 000 motioner som på en S-kongress, eller haft åsiktstorg. Konventet handlar i synnerhet om en rad politiska tal. Klicka här för att se en lista över alla talarna i dag tisdag.

• Den imponerande arenan där vi sitter är vanligen hemmaplan för NBA-laget Charlotte Bobcats. När de spelar går det nog ganska fort att komma in och hitta sin plats. För att komma in under ett konvent ska du ha ackreditering av något slag (en stor plastbricka), du ska ta igenom säkerhetsbågar och förlora ditt paraply i en sista kontroll. Din placering inne på arenan avgörs av din ackreditering. Uppe i taket: Journalist från webbtidning i Sverige. Precis framför scenen: Delegat från swing state.

• I gångarna runt arenan sitter olika redaktioner i gångarna, vilket gör det ännu trängre. Sammanlagt är ju 15 000 journalister på plats, och presscentret ser ut som en hangar. Runt om i arenan finns också stånd där Obamakampanjen säljer hakklappar för bebisar, t-shirts, sjalar för hundar, fodral till din iPhone, knappar i olika former och former. De är väldigt noggranna med att du är amerikansk medborgare om du vill köpa något. Tro mig, jag försökte. Alla pengar går till kampanjen, och dessa pengar ska ju inte komma från utländska medborgare.

• Det roligaste du kan göra under talen är att spela bingo. Det går ju att förutse vilka som får de bästa tiderna innan huvudtalarna. Soldat (och politiker) som har skadats i strid. Tidigare republikansk guvernör som nu har lämnat partiet. Medborgare vars dotters liv har räddats av Obamacare. Guvernör från avgörande swing state (Ohio). Ex-guvernör från avgörande swing state (Ohio, bra tal). Cool, ung skådespelare som snackar och vikten av att rösta och engagera sig i kampanjen. Politiker som symboliserar kamp för väljargrupp där motståndaren är svag (mycket bra tal). Syster och svåger som intygar att vilken hyvens kille presidenten är. Framtidsnamn som kan ifrågasätta Romneys tid som guvernör i Massachusetts (bra tal). En möjlig presidentkandidat 2016 som lär vara förebild till borgmästaren Carcetti i The Wire (sämre än väntat). Samt en ung huvudtalare som från den etniska minoritetsgrupp (latinamerikaner) som växer snabbast (mycket bra tal). Och sedan presidentens populära fru (mycket bra tal). Innan en avslutande bön. Så såg programmet ut i korthet.

• Det är omöjligt att inte imponeras av hur välregisserat allt är. I dag hörde jag en uppgift om att det team som regisserar Super Bowl-finalerna också ansvarar för Demokraternas kongress. Talen varvas med filmer, och filmen om Ted Kennedys liv var verkligen välgjord. Någon minut efter filmen var slut kom en volontär förbi min plats med en knapp som det stod ”We love Ted” på. Filmen innan Michelle Obama talade gick också längs den där amerikanska gränsen mellan lite sött och alldeles utmärkt.

• Många är talen är också väldigt välskrivna och snyggt orkestrerade med skyltar och reaktioner från publiken. Ibland i överkant och för påklistrat, ibland suveränt proffsigt. I samband med olika höjdpunkter i talen fick jag också tweets från Obamakampanjen med faktahänvisningar till formuleringen i talet (det avgiftsfria trådlösa nätverket fungerade utmärkt).

Till sist: Två mycket starka tal avslutade kvällen. Julián Castro blandade sin gripande livshistoria med angrepp på Romney (som levererades med ett leende). Och han hyllade sitt partis presidentkandidat samtidigt som han betade av alla de viktigaste politiska frågorna. Något som huvudtalaren på Republikanernas konvent Chris Christie ”glömde”. Ett mycket starkt tal som det kommer att talas om.

Och Michelle Obama tryckte på precis alla knappar som förväntades (kärleken till Barack, deras livshistoria, garantier om hur suverän hennes make är, invävt med politiska tasksparkar mot Romney, och det egna budskapet). Hon är mycket skicklig och populär – hallen verkligen kokade – men fruarnas tal är inte mina favorittal på konventen. (Det blir roligare när en man en dag ska gå i god för sin hustru).

Nu återstår bara en sak. Köerna för att ta sig ut. Borde gå fortare än att komma in. Och så ska jag komma ihåg den där boxen där jag gömde paraplyet jag inte fick ta med mig in.

Södern bjuder nog på en skur i morgon också.