I och med dagens parlamentsval i Irland reder vår medarbetare Niklas Nordblad ut det irländska valsystemet.
Enligt opinionsmätningarna blir dagens parlamentsval en historisk ommöblering av Irlands politiska landskap. Den nuvarande regeringen går mot en brakförlust. Regeringen leds av center-högerpartiet Fianna Fáil efter att den mindre koalitionspartnern De gröna hoppade av i januari.
Irland har aldrig haft ett starkt arbetarparti och den viktigaste politiska skiljelinjen går inte mellan höger och vänster, utan efter vilken sida man stod på i inbördeskriget på 1920-talet.
Valsystemet på Irland är ovanligt. Landet tillämpar vad som på statsvetarspråk brukar heta ”single transferable vote”. I stället för att väljaren röstar på en partilista, ska kandidaterna numreras i preferensordning (1, 2, 3 etc.). Väljaren kan alltså fördela sin röst på flera partier och/eller oberoende kandidater. Detta innebär dels att partilösa kandidater har en god chans att bli valda, dels att väljarnas andra- och tredjehandsval kan påverka resultatet. Valsystemet och de relativt små valkretsarna gör det viktigt för politiker att profilera sig lokalt. Följden blir att rikspolitiska frågor kan bli lidande.
De två dominerande partierna, Fianna Fáil och Fine Gael, kan båda beskrivas som breda center-högerpartier. Båda har sitt ursprung i det nationalistiska partiet Sinn Féin, som ledde kampen för en självständig irländsk republik i början av 1900-talet. Efter ett gerillakrig slöt representanter för Sinn Féin ett avtal med den brittiska regeringen. Större delen av Irland fick långtgående självstyre inom Brittiska samväldet, men inte status som republik, och Nordirland fortsatte att tillhöra Storbritannien. För många irländska nationalister var avtalet oacceptabelt, och motsättningen ledde till inbördeskrig. Den del av Sinn Féin som stödde avtalet, och vann inbördeskriget, är föregångare till dagens Fine Gael. Motståndarsidan leddes av Éamon de Valera, en dominerande gestalt i irländsk politik under större delen av 1900-talet och grundare av Fianna Fáil.
Det parti som för närvarande bär namnet Sinn Féin har sin främsta bas i Nordirland, och har fungerat som IRA:s politiska gren. Partiledaren Gerry Adams har enligt många uppgifter länge ingått i IRA:s ledning (själv hävdar han att han aldrig har varit medlem i IRA). Genom IRA:s vapenvila och fredsprocessen i Nordirland har Adams och hans parti fått mycket goodwill. Gerry Adams kandiderar nu för första gången till det irländska parlamentet. Partiet driver en vänsterpolitik med hårda utfall mot bankerna och motstånd mot IMF och EU, som kan locka många proteströster. Adams historia har tagits upp i valrörelsen, bland annat av anhöriga till offret för ett uppmärksammat mord som de hävdar att Adams beordrade.
Också United Left Alliance, en allians av diverse vänsterpolitiker med trotskisten och EU-parlamentarikern Joe Higgins som mest kända namn, hoppas att den ekonomiska krisen ska ge ett uppsving för radikal vänsterpolitik. De beskriver sig som ett verkligt alternativ till de stora partierna, eftersom de till skillnad från Labour och Sinn Féin motsätter sig alla kapitalistiska lösningar på krisen och vägrar samarbeta med konservativa partier. De förespråkar förstatligande av bankerna och höjda skatter för företag och höginkomsttagare.
Trots de stora förändringar i partiernas storleksförhållanden som väntas, kommer det politiska landskapet fortsätta att vara ett särfall i Västeuropa.
Niklas Nordblad, korrekturläsare på Arenagruppen
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
