EU tafsar på lönebildningen

EU2020-strategin är okänd för den stora massan och kommer så att förbli. Ett tioårsprogram för sysselsättning och tillväxt som inbegriper många fluffiga skrivningar. EU ska växa sig stort och större genom ökad konkurrenskraft, utbildning och miljöomställning – för att nämna några av de många punkterna. Om detta fattade EU:s ledare beslut i slutet av förra veckan.

Fluffigheten till trots – det finns anledning att hålla huvudet på skaft även i denna fråga. Inför toppmötet framförde fackförbunden LO, TCO och Saco i ett gemensamt brev till regeringen kritik mot att EU-kommissionen i den nya EU2020-strategin lagt sig i hur medlemsländernas lönebildning ska gå till. Men lönebildningen är för arbetsmarknadens parter att sköta, inte för EU-kommissionen att sätta upp spelreglerna för – oavsett hur allvarlig finanskrisen varit och ännu är.

Med vändande post svarade arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin att allt är i sin ordning och att medlemsländerna själva får bestämma hur lönebildningen ska gå till. Nu har Littorin antingen låtit bli att läsa rådsslutsatserna, eller möjligtvis inte orkat ta sig igenom hela texten. I slutsatserna framkommer att stats- och regeringscheferna ger EU-kommissionen sitt fulla stöd. Det framhålls också att en ”lagom” lönesättning i den offentliga sektorn ska vara ett verktyg för att säkra att lönesättningen blir återhållsam inom den privata sektorn – med andra ord en omfamning av Svenskt Näringslivs gamla lönepolitiska modell.

En facklig ledare på Irland sa i höstas till mig att det sociala Europa ligger på marken och blöder. Det låter överdrivet även i mina öron. Men det finns också anledning att dra öronen åt sig. När EU lägger sig lönebildningen är det dags att känna oro över hur kommande påbud kan leda till lönekonkurrens. Littorins svar till fackförbunden är i sig ett talande exempel på hur vår nuvarande regering blundar för undermineringen av sociala rättigheter.