I går, torsdag, dinerade Financial Times utrikespolitiska chef Gideon Rachman med högt uppsatta EU-politiker och diplomater i Bryssel. Det är en sådan där middagsbjudning som journalister får delta i mot löfte att ingenting citeras. Däremot är det fritt fram att referera anonymt. Det gjorde Rachman på sin blogg.
Vad som slog honom var inte innehållet i de officiella talen, som i stort gick ut på att: ”Vi lever i tuffa tiden, men jag är säker på att vi kommer reda ut det”. Det som snarare slog Rachman var den underliggande paniken i middagskonversationerna.
En högt uppsatt politiker från någon av EU:s ekonomiska stormakter beskrev till exempel euron så här: ”Det förefaller mig som att vi har skapat en maskin från helvetet, som vi inte kan stänga av.”
En annan högt uppsatt politiker från ett av krisländerna ska ha sagt: ”För oss var Europa en dröm, nu är det en mardröm”. Och en annan Europapolitiker ska ha suttit och resonerat kring vad man ska göra med sina egna pengar i händelse av att allt går åt skogen. Slutsatsen var: ”Köp mark på Nya Zeeland. Om krig bryter ut i Europa kan man alltid bo där, odla sina egen mat och sälja till kineserna.”
Det var givetvis menat som en skämt. Men den underliggande tonen av desperationen var allt annat än skämtsam.
Kommentarerna får mig osökt att tänka på Stanley Kubricks kalla kriget-satir: ”Dr. Strangelove or: How I learned to stop worrying and love the bomb” från 1964.
En galen amerikansk general inleder en kärnvapenattack mot Sovjet. Samtidigt får USA:s president veta att ryssarna uppfunnit en Doomsday machine. Maskinen kommer inte bara spränga jorden i luften vid händelse av en attack, den är också helautomatisk och kommer att spränga jorden i luften om någon försöker stänga av den. Det perfekta avskräckningsvapnet helt enkelt.
Avskräckningseffekten har dock uteblivit eftersom ryssarna ännu inte offentliggjort sin Doomsday machine. Det har de väntat med till partikongressen eftersom partiordföranden ”älskar överraskningar”.
Enligt Gideon Rachman verkar högt uppsatta politiker i EU numera inse att euron är konstruerad på samma sätt. Som en ”maskin från helvetet, som vi inte kan stänga av”.
Euron såldes in till EU-medborgarna som det perfekta vapnet i den globala finansiella kapprustningen. Men utsatt för en oförutsedd attack står vi alla handfallna inför dess självutlösande mekanismer. Valmöjligheterna inför en krisande euro, liksom inför en Doomsday machine, är begränsade: Antingen gör vi ingenting och ser på hur euron spränger Europa i bitar. Eller så försöker vi stänga av den med effekten att Europa sprängs i bitar.
Kanske skulle teknokraterna i Europa läst Dr. Strangeloves rapport innan de konstruerade euron:
”Based on the findings of the report, my conclusion was that this idea was not a practical deterrent for reasons which at this moment must be all too obvious.”
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
