Feministisk utrikespolitik kostar – och det ska den göra

Att Saudiarabien stoppar Margot Wallströms tal inför Arabförbundet visar med all tydlighet att feministisk utrikespolitik har ett pris. Ett pris väl värt att betala.

Inbjuden som hedersgäst skulle utrikesminister Margot Wallström på måndagen hålla tal för Arabförbundet. Ett tal som i sista stund ställdes efter att det blockerats av Saudiarabien.

SVT uppger att Margot Wallström på söndagskvällen under en middag fick reda på att Saudiarabien ville stoppa hennes tal. För att lösa konflikten med Saudiarabien ska Wallström under kvällen ha sökt landets utrikesminister. Men av allt att döma har det inte gått att nå en lösning.

Saudiarabien ska, enligt vad Aftonbladet erfar, ha riktat kritik mot Sverige och något ytterligare land på grund av att dessa har lyft frågor om mänskliga rättigheter och demokrati.

Tydligare än så här kan det knappast bli att det kostar att föra en feministisk utrikespolitik. Och det ska det göra. En feministisk utrikespolitik kräver att man står fast vid grundläggande principer. Som att kvinnors rättigheter inte är något förhandlingsbart.

Utrikesminister Margot Wallström har visat att hon vill driva en utrikespolitik som faktiskt gör skillnad. En välkommen förändring från Carl Bildts globetrottande blogg-styre.

I den utrikespolitiska deklarationen tvekade Wallström inte att kalla Saudiarabien för diktatur – något som tidigare fått både statsminister Stefan Löfven och före detta försvarsministern Karin Enström att sväva på målet. Wallström har också varit tydlig i kritiken mot Saudiarabien för fängslandet av bloggaren Raif Badai och det piskstraff han dömts till.

Nu är det dags för nästa steg. Saudiarabien har i dag med all tydlighet visat varför vi inte ska ha något militärt samarbetsavtal med landet. Varför inte låta Margot Wallström vara den som river av plåstret och – i den feministiska utrikespolitikens namn – komma med beskedet att avtalet med Saudiarabien stoppas?