De kan ha ansvar för hundratals liv under ett arbetspass. De har okristligt tidiga morgnar och sena kvällar och för några av dem blir jet lag en livsstil.
Trots det har flygpersonalen haft en glamourens aura kring sig. De får ju bära uniform och upptäcka världen.
Men det är länge sedan tillvaron var så glassig som den ibland beskrivs. Och egentligen har den väl aldrig varit det. Fast bättre har det varit. Åtminstone om vi pratar arbetsvillkor som anställningstrygghet, schema och lön.
I kampen för vinst sparar flygbolagen ingen möda i ansträngningarna för att försämra de anställdas villkor. En allt vanligare taktik är att säga upp personal för att sedan återanställa den – med lägre lön och sämre schema – via bemanningsföretag eller kreativa dotterbolagskonstruktioner.
Och när personalen protesterar vrider företagsledningarna åt tumskruvarna. I veckan hotade SAS sina anställda som gått ut i strejk med sparken om de inte återgick i arbete. Man fick som man ville. Strejken upphörde.
Sedan i lördags strejkar ett sjuttiotal piloter som flyger för Norwegian. Formellt sett är de anställda av ett dotterbolag och nu vill de gå på samma avtal som piloterna som har sin anställning hos moderbolaget. Ett högst rimligt krav, låter det som. Men icke enligt Norwegian.
Företaget, som på sin hemsida gör ett nummer av att man ”värdesätter [sina] medarbetares mänskliga rättigheter”, har i dag valt att trappa upp konflikten. Om inte de strejkande piloterna börjar flyga igen tänker Norwegian permittera kabinpersonalen, det vill säga skicka hem de anställda utan lön. Så spelar man ut olika yrkesgrupper mot varandra.
På sin hemsida skriver Norwegian att ”alla … anställda har ett gemensamt ansvar för att skapa en bra och fungerande arbetsmiljö baserat på öppenhet och tolerans”. Ja, företagsledningen är väl också anställd?
Det minsta man kan begära är att den föregår med gott exempel.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
