Ungdomar betalar inte för något som de kan få gratis – Morgan Stanley är en investmentbank i London som lät sin 15-åriga sommarpraktikant skriva en rapport om tonåringars konsumtionsvanor.

Läs killens rapport som ett inslag i debatten om framtida väljare. Matthew Robson för Morgan Stanley dissar twitter (tråkigt, inga läsare och sms-uppdatering kostar), TV (man ser det man vill, man slötittar inte + att kabeltv kostar pengar), papperstidningar (de kostar pengar och är inte angelägna) och Robson dissar slutligen annonser ty dessa är störandre och meningslösa, dessutom ett normaliserat inslag i vardagen. 

Journalister har sedan ifrågasatt Robson, de känner egna tonåringar. Som läser tidingar, som kollar på TV etc. Det är väl mer fenomenet som är intressant, det här behovet, som verkar finnas, av att veta hur tonåringar tänker. Vad vill de köpa? Och senare, vad ska de rösta på? För här handlar det inte om engagemang, det blir inte politiska frågor som avgör. Robson berör dock ett klassperspektiv när han pratar om huruvida man har råd med en ipod, men det hela är mycket flyktigt med ett konstaterande att vissa är low-income families.

Det som biter sig fast för mig är Robsons krassa konstaterande; Ungdomar betalar inte för något som de kan få gratis. Här ryms fildelningsfrågar, telefonen och televisionens framtid, medias målgruppsproblem, men sinom tid frågor som vård-skola-omsorg etc.

Oavsett vad man tycker så hamnar denna rapport som nyhet på Financiel Times förstasida.

MN