I dag är det exakt 13 år sedan den svensk-eritreanske journalisten och författaren Dawit Isaak fängslades i Eritrea. Det finns ingen åtalspunkt, rättegång eller dom som förklarar hans frihetsberövande i 4 748 dagar.
Artikel 19 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna beskriver en grundläggande förutsättning för vår demokratiska värld:
”Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser”.
Dawit Isaaks brott var att använda sig av denna åsikts- och yttrandefrihet. Han och nio andra journalister greps i Eritrea i september 2001, när regimen stängde landets oberoende tidningar. Elva politiker greps vid samma tillfälle.
I ett uttalande av EU:s talesperson för politiska fångar i Eritrea, den 18 september i år, kräver EU att Eritreas regering omedelbart och villkorslöst släpper EU-medborgaren Dawit Isaak och de övriga journalister samt politiker som fängslades 2001.
Eritrea är bara ett av många länder där det är förknippat med livsfara att vara journalist. Att journalister hotas, fängslas och mördas tillhör vardagen i flera av de länder som mest behöver insyn. Reportrar utan gränser anger till exempel att cirka 20 journalister hålls som gisslan i Syrien. 40 journalister, av dem 13 utländska, har dödats sedan de väpnade konflikterna startade i mars 2012.
De senaste avrättningarna av amerikanska journalister som terrororganisationen IS utfört, är enligt Reportrar utan gränser ett sätt att “tysta den objektiva rapporteringen från områdena de lagt under sig. I stället vill de kunna kontrollera alla budskap själva och fortsätta sin skrämseltaktik med totalt övervåld”. Och eftersom ordets makt är stor, är det denna kontroll av tal och skrift som driver regimer och organisationer att fängsla, tortera, mörda.
Sedan den 1 juli i år är brott mot mänskligheten ett särskilt brott i svensk rätt. I samband med detta anmälde Dawit Isaaks tre svenska jurister, Jesús Alcalá, Percy Bratt och Prisca Orsonneau, Eritreas president, hans rådgivare och tre ministrar för brott mot mänskligheten, tortyr och påtvingat försvinnande, samt för att ha hållit Dawit Isaak fängslad i 13 år. Åklagarens val att lägga ner förundersökningen har juristerna nyligen bemött med ett överklagande.
Att juristerna hittat synliga trådar att dra i är viktigt. För hittills har UD:s tysta diplomati inte varit framgångsrikt i sina ansträngningar. Jag hoppas innerligt att det fortsatta räknandet av Dawit Isaaks tusentals dagar i fängelse snart får ett slut, och att Dawit Isaak får komma ut i friheten.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.