Tvågradersmålet är kört säger IEA:s chefsekonom Fatih Birol. Orden är illavarslande, men bristen på reaktioner som omger uttalandet är desto mer talande. Få politiska ledare är i dag intresserade av att göra konkret politik av uppsatta mål om utsläppsminskningar.
Barack Obama höll i går sitt årliga tal till nationen. Visst kan det vara värt att notera att han uppmanade kongressen att avskaffa de miljardsubventioner som oljeindustrin får ta del av varje år. Men samtidigt – inte en enda gång under talet nämnde Obama klimat eller global uppvärmning.
De europeiska ledarna håller Obama gott sällskap. EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso har lagt det hastigt upptäckta klimatintresset på hyllan. Som EU Observers miljökorrespondent, Stephen Gardner, beskriver det: EU2020-strategin tycks ha blivit en ursäkt för att skjuta på klimatåtgärder. Och i EU:s prioriteringar för ekonomisk tillväxt nämns inte hållbar tillväxt en enda gång. Inte blir det bättre av att EU:s miljökommissionär Janez Potočnik har beslutat att skjuta upp översynen av luftföroreningar till 2013 (en översyn som skulle ha skett 2004).
Klimatpolitiken prioriteras ner. Men klimatförändringarna är i högsta grad en realitet. De utsläppsminskningsbud som låg på bordet efter Cancún visar att vi på väg mot en global temperaturökning på 3,2 grader.
I Australien inleddes året med översvämningar som ser ut att resultera i den dyraste naturkatastrofen i landets historia – bara i Queensland beräknades kostnaden för översvämningarna till 65 miljarder kronor. Den här typen av katastrofer kan vi räkna med att se fler av i spåren av en varmare jord och förändrat klimat. Bristen på konkret klimatpolitik kommer att bli kostsam.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
