Miljöpartiets kongress återupptog förhandlingarna halv nio på lördagsmorgonen, för att dra upp riktlinjerna för det partiprogramsarbete som partiet ska ägna sig åt fram till 2013. Den ekonomiska politiken är ett av de områden som kommer att sättas under lupp.
Miljöpartiets ekonomiska principer präglas delvis av snåriga motsättningar, något som avhandlades under ett ekonomiskt-politiskt seminarium under lördagsförmiddagen. Talade gjorde bland andra en av partiets ekonomrävar, Lennart Olsen. Olsen menade att han inte ser det möjligt att kombinera Miljöpartiets kraftiga tillväxtkritik med partiets ambition att bygga ut välfärden. Och han tror inte längre på kortare arbetstid.
Olsen grundade sitt resonemang i att skattebasen i mångt och mycket utgörs av arbete (Olsen räknar in mervärdesskatten). Kortare arbetstid ger med andra ord stora negativa effekter för statens kassakista. Då är det svårt att samtidigt arbeta för att bygga ut välfärden medelst Miljöpartiets krav på studielön, höjd föräldraförsäkring, 2 procents bistånd och kraftigt rabatterad tandvård.
Olsen har dessutom övergett tron på att kortare arbetstid automatiskt leder till ökad produktion, minskad arbetslöshet eller markant bättre hälsa. Bevisen är svaga.
Problemet går inte heller att lösa med den inom Miljöpartiet så populära gröna skatteväxlingen, menade Olsen. Dels är miljöskatter praktiskt svåra att införa i enbart ett land (Sverige), eller ens en region (EU). Dels vill Miljöpartiet avskaffa miljöförstörande produktion. Att då göra den till en vital del av skattebasen blir problematiskt. Att höja skatten på arbete, för att kompensera för minskade inkomster, är förstås tekniskt möjligt. Men som bekant politiskt problematiskt.
Är det då kört för kortare arbetstid? Nja. Olsen spekulerade att kortare arbetstid kanske kan fungera, om unga börjar arbeta tidigare, pensionsåldern höjs, fler arbetar och arbetskraftsinvandringen ökar. Kanske måste vi se över villkoren i socialförsäkringarna. Och vara beredda att betala mer för välfärden ur egen ficka, både i reda pengar och med oavlönat arbete. Olsen påpekade nyktert att det finns ingen ”quick fix” för att säkra välfärdens finansiering.
Dock. En ökad tillväxt med bibehållen arbetstid och konsumtion leder som bekant nästan alltid till en ökad miljöpåverkan. Så kan Miljöpartiet inte heller ha det.
Det gröna ekonomiska dilemmat kvarstår. Fram till 2013 krävs en hel del tankearbete.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
