Gustav Fridolin och vargen

Har ni hört den om Miljöpartiet och vargen? Ni vet, när Miljöpartiet hotar att lämna migrationsuppgörelsen med regeringen men aldrig faktiskt lämnar.
Den 14 mars läste vi följande rubrik i DN. MP hotar bryta regeringssamarbete.
I dag, den, 20 mars, läser vi följande rubrik i DN: Miljöpartiet hotar bryta uppgörelse.

Och ja, det är samma ultimativa omedelbara krav som framförs. Man kräver besked nu och genast och omedelbums från Fredrik Reinfeldt och ingen annan.

Förra veckan (14/3) skrev jag i en analys att det nu är skarpt läge:

”Här gäller det att vidga begreppet ”särskilt ömmande omständigheter” på ett sätt som migrationsminister Tobias Billström (M) hela tiden sagt är otänkbart. Och det är svårt att se att MP:s tolkning av begreppet har självklart fog i formuleringarna. Att de dessutom kräver besked från Fredrik Reinfeldt senast under torsdagen (i dag) tyder på att de också inser att regeringen inte kommer att gå med på deras krav.”

Strax därpå (också 14/3) intervjuade jag också Gustav Fridolin:

Ni har sagt att ni vill ha besked i dag. Och det besked Fredrik Reinfeldt gett i dag i DN är ”Jag har tagit min del av ansvaret” och att formuleringarna som skrivits in i överenskommelsen inte lovar det ni påstår. Det är det besked han lämnat.
– Jag tror inte riktigt på att man ska sitta och tolka vad som sägs på presskonferensen. Men det besked vi fått, som var bakgrunden till att vår partistyrelse och riksdagsgrupp sammanträdde i går, är att regeringen inte är beredd att göra några förändringar. Och är det vad som gäller så lever inte samarbetet.

När du säger att det är besked i dag som gäller, med ett så  kort ultimatum, innebär inte det att ni flyttar fram positionerna rätt drastiskt?

– Nej, vad som hänt är att vi haft samtal som pågått mer intensivt i ett par månader om den här punkten i överenskommelsen. I går fick vi besked från justitiedepartementet om att det inte kommer att bli några förändringar.

Förra veckan var alltså, i alla rimliga tolkningar (och inga MP:are protesterade mot den beskrivningen), veckan då överenskommelsen bröt samman.

Men därefter har såväl Maria Ferm som Gustav Fridolin låtsats som att ultimatumet inte uttalats. I DN på tisdagen (19/3) säger Maria Ferm i stället att Miljöpartiet nu ”avvaktar besked från regeringen.” Ett besked man alltså redan fått från justitiedepartementet, vilket Fridolin tydligt underströk i intervjun jag gjorde. Ett besked man inte väntade på utan krävde ändrades av statsministern senast förra torsdagen för att överenskommelsen ska leva, men som inte ändrades. I stället har Reinfeldt sagt att man redan ”fullföljt överenskommelsen”.

På onsdagen (i dag) är Miljöpartiet alltså framme och larmar om vargen igen. Om man inte får ett nytt besked från Fredrik Reinfeldt, ”då lever inte överenskommelsen”, säger Fridolin.

Var finns Miljöpartiets trovärdighet i frågan om man förhåller sig så slappt till sina uttryckligen ultimativa krav på omedelbara besked? Fredrik Reinfeldt har uppenbarligen synat bluffen. Allt fler inom asylrörelsen ser Miljöpartiet som hycklare, och vädrar detta högljutt. För att den bilden inte ska bli den allmänna krävs nog mer konkret handlingskraft från Miljöpartiet än att man adresserar kritiken med ett indignerat patosdarr på underläppen.