“Vi gör omtag i familjepolitiken“. Det är Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglunds debattartikelsvar på den nya våg av avgångskrav som dragit genom riksmedierna. I praktiken handlar det om att tillsätta en partiintern utredning. Syftet tycks vara att hitta modeller för att göra det bespottade vårdnadsbidraget större.
En annan utgångspunkt för utredningen ska vara att “förskolan ska ha hög kvalitet” (sic!).
Hägglund är en på många sätt mycket kompetent politiker. Han är bra på att tala, duktig på att svara, framstår som sansad. Debattartikeln i Svenska dagbladet är inte likt honom.
Det är inte bara Hägglund som är ur form. Minister- och partikollegan Maria Larsson har fått klä skott för regeringens hantering av frågan om ersättning till vanvårdade barnhemsbarn. Om den häpnadsväckande dåliga hanteringen är Larssons eller hela regeringens fel ska vara osagt, men det är Kristdemokraterna som tar smällen. Den kristdemokratiske civil- och bostadsministern, Stefan Attefall, hör man inte mycket av.
Men Kristdemokraternas problem är inte bara ledningens fel. Dagens Arena skrev i samband med Kristdemokraternas riksting i juni om problemet i att vilja profilera sig i frågor som väljarna inte tycks bry sig om. Samtidigt som få tydliga prioriteringar görs. Då sades det att ett stor vikt skulle läggas vid att beskriva och driva politiken genom ett barn- och ungdomsperspektiv, men det har det inte blivit mycket av.
I stället har vi mest lyssnat till Hägglunds vilja att sänka skatten för pensionärer, samt bevittnat hans besvikelse över att det i stället blir sänkt moms på krogmat. Visserligen fokuserat, men sökljuset riktas på en fråga där Kristdemokraterna gång på gång förlorar.
Hägglund (eller en annan framtida partiledare) måste börja prata om politik som kristdemokrater både brinner för och har stöd för, om det ska vända. Familjepolitiken är inte en sådan fråga.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
