På torsdag ska jag vara med i en ny samtalsserie som LO arrangerar. Titeln är förpliktigande: “Socialdemokratins idéer och visioner”. I det första samtalet deltar, förutom undertecknad, IF Metalls Stefan Löfven och Anna Johansson (Kriskommissionen och S i Göteborg). Samtalet kan följas live via LO:s hemsida.
LO-tidningens nya chefredaktör Johanna Kronlid ska moderera samtalet och vi tog just en förberedelsefika på Tintarella di Luna. När jag kom tillbaka till skrivbordet slog det mig att jag hade talat, med stor ömsinthet, om Sveriges nutidshistoria. Där återfanns arbetarrörelsen som en nostalgisk, politisk mittpunkt. Jag hämtade exempel ur Henrik Berggrens utmärkta bok om Olof Palme (“Underbara dagar framför oss“). Refererade till gamle Jacques Delors syn på den svenska modellen. Hämtade kraft i Tony Judts rasande försvar för den socialdemokratiska samhällsmodellen i “Ill fares the land”. Lite väl mycket backspegel, kanske. Men backspegeln är bekväm att titta i.
Sedan skulle vi tala visioner, och då är det lätt att släppa på gasen och titta många år framåt. Som när Mona Sahlin spände bågen och lanserade det där långsiktiga samarbetet med MP, som siktade mot 2020. Som när jag gick loss på fiket och började tala om visionen om ett socialt och demokratiskt Europa, där progressiva idéer om jämlikhet och solidaritet till slut kommer att segra över den inre marknadens logik. Ett Europa där till och med franska Parti Socialiste och den hopplösa italienska vänstern, nu hyfsat samlad i partiet Partito Democratico, vinner val och leder det europeiska, sociala bygget.
Mitt sätt att argumentera på fiket understryker att det är just här och nu som är problemet för oss progressiva. Att det är samtiden som Moderaterna är så bra på att uttolka, medan S krisar, drömmer om en partiledare som Olof Palme och i bästa fall anklagar Reinfeldt för framtidslöshet.
Klistret mellan väljare och partier har blivit svagare, vilket gör att nostalgirösterna på S försvinner, samtidigt som S helt saknar en relevant samhällsanalys av de dagsaktuella utmaningarna. Som självfallet hör samman med en komplicerad förskjutning av makt från nationalstaten till det gränslösa kapitalet, EU och globalisering, svåra revor i välfärdsstaten, och en hel del annat.
Alltså: Det är samhällsanalysen av var vi är som brister för oss med hjärtat till vänster. Nostalgi och visioner, å andra sidan, är ju inte så svårt. Eller?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
