Jag har deltagit i en enorm paneldebatt om public service.
Ett panelsamtal med 20 debattörer, fyra moderatorer och en kör. Moderatorer var Annika Lantz, Dilsa Demirbag Sten, Stina Oscarson och Kerstin Brunnberg. I panelen: Per Lodenius (C), Christina Jutterström, Cilla Benkö, Mats Svegfors, Maria Sveland, Gunilla Carlsson (S), Erik Gandini, Ola Larsmo, Fredrika Spindler, Rasmus Fleischer, Ulf Bjereld, Annika Borg, Mattias Svensson och Eric Schüldt.
Alla deltagare fick en särskild fråga att fundera på. Min fråga var ”vad betyder oberoende och hur kan man reglera oberoende?”
Jag tog upp frågan om medial pluralism. Flera oberoende aktörer och flera röster kan stärka public service. I flera europeiska länder ifrågasätts värdet av public service. I och med att medielandskapet har blivit digitalt har bredden utökats, men också begränsats.
Jag diskuterade även oberoende som en form av värdegrund, problematiserade ägarförhållanden för journalistik. Oberoende är också att inte fastna i en statisk bild, att man inte får uttrycka sin ställning. Politiker bör inte diktera villkoren för vad som får sägas om dem i public service.
När tidningarna slaktar redaktionerna blir det svårare att vara oberoende. Det är nog lätt att tycka att man inte har råd med sina höga ideal. I sådana tider är det viktigt att public service inte faller in i det utan står starkt och får resurser. Lojalitet är dyrt. Det jag inte hann belysa var arbetsförhållanden inom public service. Man kan nog inte fortsätta vara lika konkurrenskraftiga och göra samma jobb om alla är bemanningsanställda.
Public Service ska vara oåterkalleligt oberoende. Oavsett om regeringen byter färg.
SVT spelade in. Kolla 56 minuter in i klippet, då är jag med.
Läs också Ulf Bjereld.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
