Hela intervjun med myndighetschefen

Efter Skogsstyrelsens intervju med fas 3-deltagaren Åse Waldén ringde Dagens Arena upp Bo Hultgren, distriktschef på Skogsstyrelsen i Borås, och ställde några frågor. Här är hela intervjun.

Jag kan inte höra någon skillnad på den här intervjun och en vanlig anställningsintervju. Men det här handlar ju inte om en anställning, den här personen ska ju inte arbeta. Vad var syftet med intervjun?
– Det handlar inte om en anställningsintervju. Det handlar om att träffa en person. Vi har under ett år haft ett samarbete med Arbetsförmedlingen. Vi har hållit några platser öppna för, vad som tidigare inte var fas 3, utan arbetspraktik.

– Och det är något som både regeringen och särskilt landshövdingen har bett myndigheterna att hjälpa till med. Så vi har haft några praktikanter på kontoret i Borås. Det har också varit några i ett arbetslag i Ulricehamn.

Också från fas 3?
– Nej, eller jo. Någon från fas 3.

Är det någon skillnad på praktik och fas 3 hos er?
– Det är en formell skillnad på Arbetsförmedlingen. Men de gör samma sak hos oss. Vårt syfte är myndighetssamverkan, att hjälpa till, öppna upp. Att ta samhällsansvar.

– Det andra är att det alltid finns behov att göra saker som vi inte har resurser till. De [praktikanter och fas 3-deltagare] som är inne på kontoret, deras huvuduppgift är att informera skogsägare om de landsbygdsprogram vi har. Alltså de utbildningar, de rådgivningar och kurser som vi har med särskilt stöd från landsbygdsprogrammet. De ringer upp dem och informerar.

Utför de inte reguljärt arbete?
– Nä, det gör de inte.

På vilket sätt gör de inte det?
– Eftersom det inte är en arbetsuppgift som vi har råd med. Den finns inte i vår verksamhet.

Men är ”arbete” bara det ni har råd att betala för?
– Du menar att de arbetssökande bara ska göra fullständigt meningslösa saker, eller vad då?

Enligt Arbetsförmedlingen är fas 3 en sysselsättningsplats. Man ska ha handledning, gå bredvid någon, testa på olika saker, lära sig något nytt. Men man ska inte utföra arbete.
– Det handlar också om att ha fortsatt kontakt med arbetslivet, att komma upp på morgonen, följa tider, leva ett normalt liv, så att säga, och inte falla undan i utanförskap.

Men Åse Waldén ska ju sitta bredvid en av era anställda och utföra samma typ av arbetsuppgifter.
– Ja en av de som haft praktik här, honom gav vi faktiskt en anställning. Där har vi gjort ett undantag i hans fall.

Men här sitter två personer bredvid varandra och utför samma typ av arbetsuppgifter. Det ena är anställd och får lön. Den andra är varken anställd eller får lön. I själva verket får ni 5 000 kronor i månaden av staten för att ha henne där. Är inte det problematiskt tycker du?
– Egentligen inte eftersom den ena personen kommer vara handledare och skola in den här personen.

Under intervjun sades inte ett ord om handledning?
– Han var med på intervjun, han är hennes handledare.

Ni pratar också om Åses timanställningar. Du säger bland annat att du kommer behöva väga det faktum att hon inte kommer kunna vara hos er heltid, mot någon annan som kan arbeta hundra procent. Varför säger du så?
– Det handlar om Arbetsförmedlingen. Ska vi satsa på att ha en praktikplats halvtid, eller ta in någon som kan vara heltid. Det är en dialog vi har med Arbetsförmedlingen.

Det är inte det intrycket man får. Du säger ju även att det är utifrån erat ”sätt att se på det”. Vad menar du med det?
– Jag har inte lyssnat exakt på intervjun och kommer inte ihåg den exakt heller. Det är ju en dialog. När vi plockar in folk, om man kan säga ”plocka in folk”, då är det i samverkan med Arbetsförmedlingen. Att tvinga in folk, det gillar ju inte vi, det är därför vi har de här träffarna.

Du säger också att ni byggt upp er ”säljorganisation” genom att ta in praktikanter som fått skapa sitt eget ”mervärde” och därefter bli anställda?
– Ja, det tycker jag är något positivt.

Men är det inte frågan om arbete när man skapar mervärde åt organisationen?
– Detta genererar inga pengar överhuvudtaget. Detta är information om gratisutbildningar för skogsägare. Och vi har ett skogspolitiskt mål att öka kunskapen om vissa saker i skogen. Det har vi fått medel till. Det är ju inte så att vi säljer en produkt! Vi sitter ju inte här och säljer något!

Men ni pratar om det som ”telemarketing”?
– Det är bara en språklig sak. Det är ju inte riktigt det det är frågan om. Det är mer telefoninformation.

På vilket sätt skiljer det sig den här intervjun från en anställningsintervju? Har du förståelse för att det kan uppfattas som en sådan?
– Möjligt. Men vi tycker att det är viktigt att hon får en bild av oss, och vi får en bild av henne. Vi skapar faktiskt en plats här. Jag tycker man ska respektera och ta praktik på allvar. Inte bara ta in vem som helst, bara ett namn. Jag vill att de ska uppfattas som något meningsfullt.

Varför anställer ni inte?
– Hade vi haft obegränsat med resurser skulle vi haft tio informatörer som uteslutande jobbat med det här. Det är helt och hållet en resursfråga.

När jag lyssnar på hur ni beskriver Åses arbetsuppgifter tycker jag att det har karaktären av riktigt arbete. Kan du förstå det?
– Jag håller inte med dig där. Det här är ett undantag och ingen verksamhet som vi kunnat ägna oss åt. Det är något helt nytt för oss. Det är ett mervärde i vardagen. Det vi gör och det vi jobbar med är ju den faktiska rådgivningen ute i skogen. Det är det vi gör. Det är inte alls likt de här tjänsterna.

Men bortsett från att den inte är en normal del av er verksamhet, har inte arbetsuppgifterna i sig karaktären av arbete?
– Det är klart att det finns den typen av arbete. Men det är inte är de normala arbeten som vi utför. Och, som sagt, det är inte produkter vi säljer.

Är det skillnad?
– Jag skulle känna mig utnyttjad om jag var med i fas 3 och satt på ett callcenter och sålde schampoo åt någon som tjänade pengar på varje såld flaska. Jämfört med att jag ringer skogsägare och erbjuder dem gratis utbildning eller information. Jag tycker det är skillnad att jobba för ett mervärde i skogspolitiken istället för att sälja en produkt på en kommersiell marknad, säger han.

Varför då?
– Jag tycker det.

Men är det skillnad för Åse? Det är ju samma typ av arbetsuppgifter?
– Det får hon svara på.

Därefter avbryter Bo Hultgren samtalet och säger att han tyvärr inte hinner svara på fler frågor.