I dag berättade Socialdemokraterna på en presskonferens att de satsar pengar på att avskaffa fas 3 i sin budgetmotion. Jag muttrar ofta och emellanåt rätt högljutt över sossarnas retorik och prioriteringar. I det här fallet finns dock väldigt lite att klaga på.
Ja, det är synd att de subventionerade anställningarna inte kvalificerar arbetstagarna till a-kassa, då vore det ännu mer en väg rakt in på arbetsmarknaden än det är nu. Men annars: Man pekar ut fas 3 som ett så allvarligt problem – såväl mänskligt som samhällsekonomiskt – att man är beredd att satsa mer pengar än i dag bara för att avskaffa det. Det är rak, tydlig och klok politik hur jag än vrider och vänder på det. Att låta detta vara den första budgetnyheten är också en viktig signal till alla de människor i samhället som nästan inte har någon röst när partierna slåss mer och mer om mittenväljarna: de som befinner sig utanför arbetsmarknaden av olika skäl, de som går på knäna ekonomiskt och känslomässigt. Här prioriteras de först. Inte genom att man förbarmar sig över dem utan genom att peka på att de behövs och räknas, att det är ett allvarligt samhällsproblem att de ställts utanför.
Samtidigt ställer man helt avgörande frågor till samtliga allianspartier:
Varför angriper inte ni detta jätteproblem i er budget? Varför är det inte viktigt för er? Vad vill ni göra för den här gruppen? Är jobben inte en nog viktig fråga?
Nu är de svaret skyldiga.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
