Herrskap och tjänstefolk

I senaste avsnittet av SVT:s Korrespondenterna med den obehagliga titeln “Bekvämlighetens pris – herrskap och tjänstefolk”, blev åter frågan om klassamhället tydlig. Att det existerar är det väl ingen som ifrågasätter, men vidden av vad vi människor gör för att framstå som lite finare, lite bättre, får mig ändå att häpna. Åtminstone när det gäller att använda andra människor som betjänter.

I programmet häpnar jag mest över exemplet med den unge mannen Arjun i Indien, som inte ens kan plocka fram sin mobiltelefon själv när han behöver den. Att ta fram sina egna kläder är det inte tal om.

Betjänten, eller butlern, är tydligen på väg tillbaka. Som statussymbol har den existerat länge i överklasshemmen, och att denna yrkeskategori nu är på frammarsch borde väl inte förvåna. Klyftorna i världen ökar, även i Sverige. Statusjakten kan manifesteras i allehanda materiella ting, men den allra största statusen tycks ligga i att låta en annan människa tjäna dig.

The British Butler Academy utbildar butlers för arbete i hela världen. “Superbutlers” som inte betraktas som tjänstefolk utan som en allvetande personlig assistent, med miljonlön.

För fyra år sedan presenterade Socialdemokraterna med rätta ett utskrattat förslag om butlers i tunnelbanan. Dåvarande oppositionsborgarråd i Stockholm, Carin Jämtin och Ilija Batljan, skrev på DN Debatt att de tyckte det skulle byggas in “kollektiva vardagstjänster” i SL:s lokaler. Alla jobbade och stressade så mycket, att debattörerna frågade sig när vi skulle ha tid att leva.

“Men när ska vi älska? När ska vi skratta? När ska vi prata? När ska vi leka med barnen? När ska vi hinna leva livet, så som det ser ut i våra drömmar?”

De stressade storstadsinvånarna skulle hjälpas tillbaka till livet genom att privata företag erbjöd butlers i tunnelbanan som plockade upp tvätten på perrongen på morgonen och lämnade tillbaka den på eftermiddagen.

Jag kommer aldrig att förstå vilken människosyn man har om man tycker att en människa ska tjäna en annan, bara på grund av kombinationen bekvämlighet och pengar. Det ger illa eftersmak om tjänstefolkstrenden är på frammarsch, oavsett om man kan titulera sig superbutler eller inte.