Hur långt samtycker S?

Medborgarplatsen för en vecka sedan – en stor manifestation mot sexuellt våld och för samtycke samlade tusentals. Kraven för en samtyckeslagstiftning har fått ett allt bredare stöd bland allmänheten.

Och det är tydligt att något är väldigt fel med lagstiftningen på området.

Av 6 000 kvinnor som förra året anmälde att de blivit våldtagna var det enbart 200 fall som fick fällande domar. Inte sällan har det funnits tvetydigheter kring rättens beslut.

Ett litet axplock:

De sex tonårspojkar som dömdes för en gruppvåldtäkt i Tensta friades i Hovrätten. Hovrätten menade att den 15-åriga flickan som utsatts för övergreppet inte var försatt i ett hjälplöst tillstånd, endast i ”en mycket utsatt situation.”

I Umeå friades tre män efter att ha våldtagit en kvinna med en vinflaska tills hon började blöda. Kvinnans motstånd var inte motstånd, möjligen försökte hon hålla ihop sina ben av blyghet ansåg rätten.

Och så den senaste, i Lund. Kvinnan sa ”nej” till mannen – som ansåg att hon ”på andra sätt signalerade ja.” Han friades i tingsrätten.

Samtidigt är mörkertalet för våldtäkter gigantiskt och BRÅ (Brottsförebyggande rådet) räknar med att endast var femte kvinna anmäler.

I juli skärptes sexuallagstiftningen. Begreppet våldtäkt vidgades till att omfatta utnyttjande av någon i en “särskild utsatt situation” i stället för som det tidigare uttrycktes, i ett “hjälplöst tillstånd”.

Regeringens utredare föreslog då att en lag om samtycke skulle införas, vilket inte skedde.

I dag öppnar Socialdemokraterna för en samtyckeslagstiftning – genom att vilja tillsätta en ny utredning. En parlamentarisk kommitté ska ge förslag på åtgärder som kan stärka brottsoffrets ställning i processen. Kommittén får också i uppdrag att se över lagstiftningen när det gäller våldtäkt och då särskilt en samtyckeslagstiftning.

Givetvis är det bra att Socialdemokraterna vill visa att de tar frågan på allvar, men ännu en utredning är helt enkelt inte tillräckligt.