Asylsökande sätts att vänta, utan sysselsättning och sammanhang. I tomheten växer aggressiviteten.
I går miste en kvinna livet till följd av ett knivbråk på ett HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn i Mölndal. Offret, en 22-åring som vid tillfället arbetade ensam på boendet, dödades sannolikt av en 15-åring som bodde på hemmet. Sådant får helt enkelt inte hända.
I söndags sände Aktuellt ett inslag om den maktlöshet det innebär att vänta på ett asylbesked. De träffade Samer Abu Khalil som väntat i nästan två år på ett beslut från Migrationsverket.
Samer Abu Khalil är läkare. Han vill lära sig svenska och arbeta. I det skiljer sig han sannolikt inte från någon av de flyktingar som kommit till Sverige. De väljer att komma hit för att kunna starta om sitt liv.
Men utan ett beslut från Migrationsverket om ett uppehållstillstånd, kan han inte göra något. Han får inte påbörja SFI – svenska för invandrare, han kan inte öppna ett bankkonto. Han får inte ens skaffa ett gymkort.
I stället känner han hur irritationen växer. Små ljud, som grannens radio, stör. Han blir aggressiv. Ett beteende han inte känner igen hos sig själv.
I det vakuum det innebär att vänta på uppehållstillstånd förväntas de asylsökande just vänta, sysslolösa och utan egentlig kontakt med det svenska samhället.
De ensamkommande flyktingbarnen kommer till ett helt nytt land där de inte kan språket, och placeras i en miljö där de i princip endast möter personer i samma situation. Med få vuxna förebilder och utan möjlighet att få hjälp att bearbeta det de varit med om, torde även deras aggressivitet växa.
Det som hände i Mölndal är en tragedi. Tanken att det hade kunnat undvikas är inte helt orimlig.
Den som arbetar på HVB-hem ska aldrig behöva arbeta ensam. Att risken för aggressivitet är stor bland en grupp unga, traumatiserade människor i ett okänt land utan vuxna i sin närhet som sätter gränser är inte en högoddsare.
De som kommer till Sverige som flyktingar, särskilt ensamkommande barn, måste få möjlighet att träffa terapeuter specialiserade på trauma.
Migrationsverket måste även få möjlighet att höja sin kapacitet så att det inte tar flera år mellan registrering och beslut.
Till sist måste de som kommer till Sverige få möjlighet till sysselsättning under tiden de väntar på ett beslut. Integrationen kan inte vänta till dess att ett uppehållstillstånd är beviljat, eftersom det i dagsläget beräknas ta minst två år.
Möjligheten att få lära sig svenska och att på olika sätt aktivera sig är oerhört viktigt för de människor som hoppas på att få bygga sig ett nytt liv i Sverige.
Samer Abu Khalil har väntat i 20 månader på att få starta om sitt liv. Vi måste ge honom den möjligheten omedelbart.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
