Just nu sitter jag återigen inne i Time Warner Cable Arena. Och det känns skönt. Som ni vet har president Barack Obamas tal flyttats från en större utomhusstadion till den imponerande och funktionella inomhusarenan där jag har varit om kvällarna de senaste dagarna.

Många, i synnerhet kämpande volontärer, kommer inte att få se talet live. Jag har en bra pressackreditering och var egentligen aldrig riktigt orolig över att bli utestängd. Men nu sitter jag inne i hallen och väntar, och det går ingen nöd på mig. Utmärkta politiska tal varvas med uppträdanden av James Taylor (som sjöng ”You’ve got a friend”) och Mary J. Blige (som sjöng ”One”). Och vännen och kollega Martin Gelin sitter bredvid.

När jag kom in på arenan var det omöjligt att inte tänka på Bill Clintons fantastiska tal igår. Här är tre utmärkta artiklar om det tal som har fått mycket positiv uppmärksamhet.

* * *

Senare på kvällen hade jag lyckats få biljett till den fest som den officiella Obamakampanjen hade: ”Southern Nights Party”. Där dök Bill Clinton upp såklart, hög på adrenalinet, och föreläsningen fortsatte. Roligast var jämförelsen mellan Alabamas collegelag i amerikansk fotboll och Republikanernas vägran att lita på faktiska resultat, forskning och evidens. Allvarligast var hans berättelser från hemstaten Arkansas om hur svarta hindrades från att rösta – och hur Republikanerna har återvänt till den taktiken.

En kväll att minnas, som det brukar heta.