Järnrörsskandalen satte standarden

Den mediestorm som borde ha uppstått när en sverigedemokratisk riksdagsledamot åtalas för grovt skattebrott har uteblivit. Sverigedemokratiska politiker mäts gentemot en annan moralisk måttstock.

Den två dagar långa rättegången mot riksdagsledamoten Martin Kinnunen (SD) inleds i dag. Dagens Arena har tidigare skrivit om bakgrunden till åtalet. Men, som Mårten Schultz skriver i Svenska dagbladet, är det förvånansvärt tyst kring rättegången mot Kinnunen.

Vi har alltså en riksdagsledamot som åtalats för grov ekonomisk brottslighet för händelser i ett bolag som ägs av partiet han representerar i riksdagen. Det noteras i några nyhetsartiklar.

Kinnunen har suttit på sin plats i riksdagen under hela perioden under förundersökningen och från dess att åtal väckts fram till dagens rättegång. Frågan är i vilket annat parti det hade kunnat ske.

Sverigedemokratiska politiker mäts gentemot en annan måttstock. Medan politiker i de andra sju riksdagspartierna förväntas leva efter en högre moralisk kompass än andra medborgare, verkar det antas att Sverigedemokraternas företrädare saknar moral.

Det här sannolikt ett utslag av att den ideologi som Sverigedemokraterna står för, som av majoriteten anses vara omoralisk i sig.

För efter det drev som kom följde på järnrörsskandalen, verkar ingenting fastna på Sverigedemokraterna. Den satte standarden för vad vi kan förvänta oss från företrädare för partiet.

Det är klart att det blir lite mediala vågor när företrädare för partiet vill skjuta invandrare med kulspruta på Öresundsbron, men långt ifrån de drev som om det skulle kommit från en politiker från Vänsterpartiet.

För sverigedemokraternas företrädare verkar ideologin sätta så låga förväntningar på företrädarnas moral att inget förvånar.

Men ibland måste vi bortse från partiernas ideologi och ställa oss frågan: vad kan vi förvänta oss av en ledamot i Sveriges lagstiftande församling?

Att åtalas för grov ekonomisk brottslighet är inte något vi ska förvänta oss av en riksdagsledamot, oavsett ideologi, och rapporteringen borde därför bli därefter.

Samtidigt kan jag heller inte låta bli att undra om media och Sverigedemokraternas motståndare fortfarande inte tar dem på allvar. Eftersom partiet sällan, eller aldrig, har reell makt, så kan vi fortfarande avfärda partiet och dess företrädare som en politisk avart.

Det största problemet blir då inte partiet i sig, utan att de får fler och fler anhängare. Anhängare som vi heller inte tar på allvar för »de vet inte bättre«.

Martin Kinnunen är inte fälld för något brott. Men det är värt att reflektera över hur blotta misstanken om ett dylikt brott hade rapporterats om det var en ledamot från till exempel Liberalerna som var förövaren.

Även om vi som inte är sverigedemokrater kan tycka att deras företrädare står för en i mångt och mycket förkastlig politik, kan vi inte ställa andra krav på dem än andra politiker. Då gör vi hela demokratin en björntjänst.