Malmö har något viktigt att säga. Om möjligheten att bygga ett modernt samhälle, långt från Stockholms bakåtsträvande thatcherism.
Ser man ut över Sverige kan man bli lätt deprimerad. En gnagande oro över allt det som ser ut att gå sönder, och redan har gått sönder. Där jag får kundvalsmodeller och ersättningscheckar i stället för något som faktiskt fungerar.
Längtan efter att se ett samhälle som byggs infinner sig. Och även denna längtan fångas upp och blir ytterligare en snabbt ihopkommen pratbubbla: ”Sverigebygget”. Från några som sekunden tidigare inte hade visat minsta tecken på att vilja bygga något alls för någon. Så småningom kommer nog en ersättningscheck för aldrig utförda Sverigebyggen.
Och det här verkar inte gå att rösta om. Det är inget som syns på valaffischerna, bara på den verklighet som omger dem.
Men häromdagen var jag i Malmö för att presentera min nya bok, och där blir jag glad och hoppfull. Jag kan inte hjälpa det. För där ser jag något av det. En nerfart i glatt orange till en nybyggd stor cykelparkering. Ett nytt parkstråk där det var en bangårdskant. Ett nytt expressionistiskt blickfång till musikhus, som inte gömmer sig utan gör staden större. Överallt hittar ögat glatt lysande tecken på att något byggs upp.
Malmö har någonting viktigt att säga. Malmö rör vid en nerv. Jag försöker förstå vilken: det måste vara den som löper mellan människor och ett samhällsbygge.
Trots all skit i Malmö – det finns en envetenhet i Malmös pågående samhällsbyggande som är formidabel. Sedan pånyttfödelsen från och med 1990-talet bygger man envist vidare, steg för steg. Det var inte bara ett tillfälligt ryck.
De första stora tagen med bro, högskola, nya stadsdelar och ny tunnel – kopplad till en fantastisk centralstation som Jernhusen ville stoppa, men tvingades hjälpa till med – har följts av en fortsättning. Nya stadsdelar och kommunikationer. Nya institutioner. Omsorg om offentliga rum, om det nu är skateboardparker eller torg eller vanlig gatumark. Synliga sociala satsningar som inte verkar påhittade för att förnedra, utan för att få viktiga saker gjorda och skapa stolthet. Detta måste ses, och det måste ses som det levande exempel det är – på ett alternativ.
Det är summan av det som är poängen. Och den är inte möjlig utan medveten politik och långsiktig förvaltning. Som kan tänka två saker samtidigt, medborgare och marknad, och att marknaden inte kan existera utan medborgarna och deras samhälle.
I Malmö får jag känslan av att gå omkring i den nära framtiden. Inte Stockholms nattståndna thatcherism, där staden bara är något som snabbt ska kramas ur och förbrukas. Det är förresten inte en känsla: det är ju information om verkligheten. Att bygga samhälle är absolut möjligt.
Jesper Meijling
Jesper Meijling är arkitekt och ekonomiforskare. Författare till boken ”Marknad på villovägar”.
Tidigare radioproducent vid SR P1 inom samhälle, politik och ekonomi. Doktorand vid KTH i egna projektet ”Markets, Spatial Order and Sustainable Urban Futures”.
Jespers gästblogg ”Marknad och politik” kommenterar marknadiseringsfenomenet i svensk politik, främst kring problemen med påtvingade marknadsmodeller och så kallad new public management i offentliga system och institutioner.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
