Min första ledare för Dagens Arena väckte nyfikna, uppskattande och kritiska röster varstans i sociala medier. Kul! Precis den typen av reaktioner hoppas jag att mina texter ska resultera i, liksom ett spänstigt efterföljande samtal som leder till smartare idéer.
David Jonstad, som jag nämner som exempel i texten, publicerade dessutom ett svar på Effekts blogg. Han menar, om jag tolkar honom rätt, att klyftan går mellan de som är realister, som Jonstad själv, och de som ”fortfarande tror på framstegssagan”. Jag skulle snarare vilja uttrycka det som att klyftan går mellan de som kapitulerat inför vår tids stora utmaningar och ser domedagen som oundviklig, och de som ser klimatkrisen som ett gyllene tillfälle att reformera hela världen till det bättre. Kasta inte bort en bra kris, helt enkelt.
I sitt svar vill Jonstad också få det till att vi som inte köper de klimatkonservativas verklighetsbild står på de privilegierades sida i kampen om miljön. ”Det industriella maskineriets överbyggnad” gör att väst tjänar pengar på andra, menar han. Fast, stämmer det verkligen? Är det inte snarare så att vi genom att subventionera europeiskt jordbruk stänger möjligheten för hela kontinenter som vill exportera? Är det inte handelskolonialism att dumpa europeiska jordbruksprodukter på världsmarknaden? Att det är vad som i praktiken trasar sönder hela samhällen? Jonstad, i sin iver att svartmåla utveckling, greppar efter argument som i själva verket slår tillbaka mot honom själv.
Jonstad skriver vidare att jag förespråkar en form av status quo, men hur nära sanningen ligger det egentligen? Min vision rymmer en värld där rättvis handel mellan människor får de gemensamma resurserna att växa. Makten ska spridas, inte koncentreras i väst, genom rättvis handel i kombination med klimatsmarta lösningar. Och makten måste förstås i ett globalt sammanhang, inte som en förenkling där självhushållning och höns på gården är lösningen. Klimatpolitik handlar inte om att köpa lokalbakat bröd eller ekologisk juice vid Nytorget, det handlar om att koppla samman miljö och jämlikhet till en politisk helhet.
Han medger själv att handeln ska minska, men presenterar inga svar för hur tappet i investeringar ska få jordbrukare i utvecklingsländer att höja sin standard. Snarare är hans dröm en återgång till ett förindustriellt jordbrukssamhälle där självförsörjning, inte tätare beroende med andra, är nyckeln.
Personligen är jag övertygad om att mänskligt utbyte är en av de viktigaste faktorerna till välstånd, nya idéer och snabbare och smartare teknologisk utveckling. Men kanske avspeglar det en grundläggande filosofisk skillnad i synen på samhället. Jonstad ser helt enkelt dagens akuta klimatkris som ett bekvämt sätt att lansera sin avdammade dröm om det gamla bonde-Sverige. Vi andra letar lösningar och blickar framåt.
Daniel Mathisen, chefredaktör tidningen Frihet och ledarskribent Dagens Arena
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
