Nu har Demokraternas konvent i Charlotte börjat på riktigt. Stadskärnan är full av människor, avspärrningar, poliser och säkerhetsstyrkor – men framför allt politiska tillställningar av alla de slag.
Under dagen har jag, till exempel, mer eller mindre krockat med Jesse Jackson, CNN:s Paul Begala (se bild ovan!) samt den förre presidentkandidaten och tidigare ”partisekreteraren” för Demokraterna Howard Dean.
Bland alla paneler och seminarier uppskattade jag ett med den talande rubriken ”Campaign 2012 in Ads, Anecdotes and Media Perspectives”. I den namnkunniga panelen återfanns Mark Halperin och John Heilemann (journalister som skrev boken ”Game Change” tillsammans), före detta ”partisekreteraren” för Republikanerna Michael Steele, samt Huffington Posts Sam Stein. Joe Scarborough och Mika Brzezinski från tv-programmet ”Morning Joe” ledde samtalet.
Här följer en sammanfattning av några intressanta inlägg från Stein och Halperin (som jag även twittrade om, följ mig gärna där om du vill ha rapporter härifrån).
Sam Stein framhöll självkritiskt att den första instinkten när många journalister rapporterar om ett politiskt påstående i dag är: Vad anser den andra sidan? Inte: Är det sant?
Mark Halperin höll många kritiska inlägg om mediesituationen i USA och beklagade (genom att utrycka sig på omvägar) att USA inte har en stark public service.
Sam Stein påpekade att klick driver journalistiken online alltmer, och att det börjar bli accepterat att göra fel först – utan krav på ursäkt eller risk för åtgärder.
Mark Halperin sa att han hade så mycket tillgång till kandidaterna 1992 att han låtsades sova när Bill Clinton kom gåendes till hans plats i planet för att snacka mellan kampanjstoppen. Nu är det allt svårare att få intervjutid, riskminimering gäller.
John Heilemann påpekade att många redaktioner har allt mindre pengar. Därför är det oftast unga (och billiga) reportrar som får jaga efter kampanjerna. Huvudsyftet: Ställa frågor som gör att kandidaten gör bort sig vilket blir en nyhet som genererar många klick.
Sam Stein konstaterade att Newt Gingrich blev det första offret i den nya eran med Super PAC:s (stora kampanjorganisationer vid sidan av de officiella kampanjerna med otroliga summor pengar att spendera).
Och: Vad händer med ”vanliga” kampanjer till kongressen? Med Super PAC:s blir det enklare att ”döda” en kandidat.
Vidare: Relationen mellan de officiella kampanjerna och Super PAC:s är ofta oklara. Om den officiella kampanjen tar avstånd från smutsiga påhopp från likasinnade Super PAC:s blir kärntrupper och bloggare arga på töntarna i den officiella kampanjen som strider ärligt med knytnävarna när den andra sidan kommer med kniv.
Panelen diskuterade också den polariserade journalistkåren i USA och avsaknaden av erfarna och relativt ”opartiska” journalister. På en resa under tre dagar med vicepresidenten Joe Biden nyligen hade bara tre redaktioner råd att skicka med en journalist. Bara en av dessa var med hela tiden. Han (det var en man, såklart) var dessutom den enda som var gammal nog att minnas när Joe Biden försökte bli president 1988 – vilket hade påpekats av Biden.
Joe Scarborough avslutade pessimistiskt och nostalgiskt med att säga att när nyhetsankaret Walter Kronkite talade så lyssnade USA. Det gällde även den uppskattade Tim Russert som tragiskt omkom på NBC:s redaktion under valrörelsen 2008.
Jag är ju här för att studera och lära och den här panelen var verkligen givande, trots det dystra anslaget. Vi kan verkligen lära av USA:s rappa tidningar, suveräna journalister, och innovativa redaktioner.
Men det finns annat som vi verkligen ska slå vakt om i Sverige och/eller se upp med. Som public service. Som nätjournalistikens utmaningar och potentiellt negativa drivkrafter. Och vår kamp för ett mer jämställt samhälle. Det är så tröttsamt med alla paneler som domineras helt och fullt av män i det här landet.
* * *
Republikanernas vicepresidentkandidat Paul Ryan ljög ju om den tid som det tog för honom att springa ett maratonlopp. Naturligtvis finns det nu en kalkylator som räknar om din tid med avdrag enligt Ryans modell.
* * *
Demokraterna antar ju faktiskt en formell politisk plattform. Läs den här. Här är en kul jämförelse mellan plattformen 2008 och 2012. Att Gud inte omnämns den här gången har redan uppmärksammats.
* * *
Ikväll är Julián Castro ”keynote speaker”, precis som Obama var 2004. National Journal och The Atlantic har intressanta bakgrundsartiklar om honom.
* * *
Vädret pendlar här i Charlotte. Det är inte olidligt varmt – för söderns skurar kommer och går. En ny uppskattning säger att det är 20 procents risk att det regnar under president Obamas tal på utomhusarenan för amerikansk fotboll här i Charlotte på torsdag. I Denver för fyra år sedan var risken bara en procent. Och vi fick en underbar, ljum sensommarkväll. Hur det blir i år återstår att se.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
