IF Metall-basen Stefan Löfven som ny ordförande för Socialdemokraterna har fyllt ledarsidor och bloggar. Dagens Arena har valt ut ett axplock:
Utan erfarenhet av riksdagsarbete och med en risk för hög gubbfaktor tar flera ledarskribenter upp att Stefan Löfven noggrant måste de över vilken lag han omger sig med. På DN Debatt skriver Dagens Arenas chefredaktör Eric Sundström:
Slutsatsen blir att Löfven bör satsa på såväl erfarenhet som förnyelse och personer utifrån. Ett förslag är att forma ett reellt skuggkabinett […].
Kommunalarbetarens chefredaktör Liv Beckström uppmanar Löfven att även våga välja nejsägare:
Han måste gilla olika och att jobba och samtala även med människor som han inte fullt ut förstår. De som bara skapar trygghet och bekräftar är ofta de sämsta rådgivarna. […] Han behöver kombinera lagbyggande strateger med taktiker som vet hur man spelar just nu. Och inte vara rädd för nejsägare.
Redan innan Löfven officiellt utsågs till partiledare skrev Lena Sommestad, ordförande för Socialdemokraternas kvinnoförbund, att han måste bygga ett jämställt lag:
Socialdemokraterna är av tradition ett parti med många kvinnliga väljare, och ett parti som på ett slagkraftigt sätt har kunnat driva en politik för jämställda livsvillkor. Men på senare tid har partiet tappat på båda fronterna. Det duger inte, när Socialdemokraterna nu ska komma igen.
Aftonbladets ledarredaktion har listat plus och minus med Stefan Löfven som partiledare. Bland dem nämns fördelar som att han är en traditionell förnyare, under en lång tid har granskats i offentligheten och är en samarbetsperson. Bland nackdelarna påpekas att han har varit för både kärnkraft och EMU, saknar politisk rutin och framstår som förutsägbar.
Arbetarbladets ledarskribent, Jenny Wennberg, varnar för att Löfvens tidigare kompromisser som bas för IF Metall kan vändas emot honom:
2009 drev han igenom en krisuppgörelse för IF Metall som innebar avtal om arbetstidsförkortningar och lönekorrigeringar i enlighet med detta. Ett pragmatiskt ställningstagande och ett försök att rädda arbetstillfällen. Men också ett besked om att det finns en prutmån på industriarbetarlöner.
Göran Greider, ledarskribent på Dala-Demokraten, lyfter att Löfven måste bevisa att han står för en modern politik, där jämställdhet och miljö utgör viktiga fundament:
Miljöpartiet och Vänsterpartiet tar väljare från socialdemokraterna delvis för att de passionerat visar att de gröna frågorna är ödesfrågor. Det har socialdemokratin misslyckats kapitalt med. Håkan Juholt fick lika litet sagt om klimat eller miljö i sina många tal som Mona Sahlin om klassfrågor och social jämlikhet.
Men bakgrunden som fackpamp har även naturliga fördelar, konstaterar Västerbottens Folkblad:
Stefan Löfvens erfarenhet av arbetsmarknadspolitik, hans gedigna kunskap inom ekonomiområdet och den stora kompetensen och engagemanget för industri- och näringspolitik är naturligtvis viktiga tillgångar för en socialdemokratisk partiordförande.
Anne-Marie Lindgren, utredningschef på Arbetarrörelsens Tankesmedja, har avslutningsvis gjort en analys av hur det kommer sig att S har hamnat i sin djupaste kris någonsin:
Man kan börja med frågan var någonstans krisen hade sitt centrum. Det något dystra svaret är just – partiets centrum. VU och riksdagsgrupp verkar mer eller mindre ha imploderat under hösten. Krisen i partiet är i hög grad en kris i partiets ledande skikt.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
